Jag började på Mons Kallerntofts andra bok om kriminalinspektör Malin Fors igår, Sommardöden, och jag är redan fast. Jag har tidigare läst Midvinterblod som jag gillade väldigt mycket. Mons skriver fantastiskt bra och sättet som han använder sig av språket på är imponerande. Han kan verkligen beskriva otäcka saker på ett sätt som nästan blir vackert. Och även om det är en deckare så bjuds det på så mycket mer. Vad sägs till exempel om detta:

"Kärleken och döden är grannar. Deras ansikte är ett och samma. En människa behöver inte sluta andas för att dö, och den behöver inte andas för att leva. Det finns aldrig någon försäkran vare sig det gäller döden eller kärleken. Två människor möts. Kärlek. De älskar. Och de älskar och sedan, en dag, tar kärleken slut lika tvärt som den en gång verkade uppstå, dess vresiga källa strypt av omständigheter, yttre eller inre.
Eller så fortsätter kärleken tils det att tiden tar slut eller så är den omöjlig från början, men ändå oundviklig" (Ur Midvinterblod)



Foto: Kikan