Jag hade redan bestämt mig för vilken vigselring jag ville ha när vi förlovade oss så jag valde en förlovningsring som var lika bred som min påtänkta vigselring. Första gången jag såg min vigselring var på historiska museet i Stockholm. Ringen är nämligen en kopia av en ring som har hittats i en kvinnograv från järnåldern. Vi snackar alltså om 2000 år gammal design. Då jag själv är utbildad arkeolog är det roligt att bära ett smycke som faktiskt har en historia (även om det är en kopia).
Jag undrar vem hon var, kvinnan som bar originalet omkring år 200 i Badelunda, Västmanland.
Bild lånad från Historiska smycken
Ringen är jättefin, hur hittade du "kopian"?
KRAMAR
Mycket snyggt!!!
Ha en fin helg! Kram Helena
Snyggt och verkligen brett :) Jag har väldigt små och korta fingrar så jag har satsat på en nätt ring! Idag svensexas min blivande man.. ryktet säger att öl får han i alla fall i sig... hooo.... tur att jag o barnen lämnar huset tidigt imorgon bitti så jag slipper se hans tillstånd ;)
KramKram
Oj vad fin! Och vad originellt med en ring utan stenar, mycket bra och smakfullt val tycker jag! Och att den inte bara har en bakgrund utan också en relation till dig och det du utblidat dig inom! Väl genomtänkt och du kommer älska den ringen i evigheter och aldrig tröttna!!!
Kram, Malin
vilken bra idé :)
ingen ring för mig tror jag men som sagt, kul idé :)
Ja,vem kunde hon ha varit? Säkert ganska ung men med samma känsla i sig, som vi kvinnor har nu,när vi gifter oss!Spänning och förväntan.
Kram
Mamma