God morgon fina läsare!

Här har vi redan hunnit med frukost samt påklädning och nu sover lillkillen igen. Jag tänkte dela med mig lita av vår husköparresa för er som är intresserade.

Vi började leta hus aktivt för lite mer än ett år sedan. Då letade vi ganska snävt, eller snarare väldigt snävt. Vi riktade in oss på ett enda område i staden där vi bor. Det dök faktiskt upp en hel del intressanta objekt men efter att ha gått på visningarna och konstaterat att vartenda hus hade fuktskadade källare och var i stora behov av renovering kom vi aldrig så långt att vi ens ville lägga ett bud. Dessutom kostade husen väldigt mycket med tanke på allt som behövde göras innan man ens kunde flytta in.

En dag visade maken mig ett helt fantastiskt hus på Hemnet. Vi blev väldigt förtjusta i det även om det låg i en helt annan kommun än den vi bor i idag. Vi beslutade oss för att åka och kika. Huset var verkligen jättefint men alldeles för stort. Visserligen hade jag alltid tänkt att jag ville ha ett stort hus och en stor trädgård men det här fick mig faktiskt att tänka om. För man skall ju hinna med att sköta allt också. Och jag som har en miljon olika intressen insåg att jag inte kan ha en för stor fastighet för då måste något av mina andra intressen stryka på foten.

I vilket fall som helst fick det här oss att vidga våra vyer. Efter detta utökade vi vårt sökområde ganska ordentligt. Vi hade dock några kriterier för huset vi sökte. Vi vill bara ha en bil, med andra ord vill jag i möjligaste mån kunna åka kollektivt till jobbet och då får det inte bli för krångligt att ta sig. Vi ville ha ett hus som ligger nära naturen men ändå centralt och helst sist på en gata eller i alla fall med någon sida fri. Vi ville gärna bo högt med lite utsikt och det skulle helst finnas ett garage eller i alla fall plats att bygga ett.

För några veckor sedan dök det plötsligt upp ett hus på samma gata som det stora fina huset som vi tidigare tittat på. Den här gången var det ett mindre hus men högt beläget och med jättefin utsikt. Dessutom med en alldeles lagom stor trädgård, garage och det var sista huset på gatan. Efter att vi hade varit på visningen kände vi båda att här vill vi bo. Och efter en nervös budgivning (jag gick nästan ner mina sista graviditetskilon på kuppen…nu återstår endast ett kilo…) som vi vann, kontraktsskrivning och en besiktning av huset står det nu klart att vi flyttar dit den 1 december.

Så nu kommer vi att lämna kommunen som vi har bott i de senaste 11 åren och flytta till kommunen där jag växte upp. En kommun som jag förövrigt sagt att jag aldrig skulle flytta tillbaka till. Det är det där med att aldrig säga aldrig…. Maken får närmare till sitt jobb och för min del tar det bara 17 minuter med tåget så är jag på mitt jobb, det känns jättebra.

Vi har nära till centrum med kommunikationer och affär åt ena hållet och åt andra hållet ligger skogen. Precis så som vi ville ha det. Den enda skillnaden är att vi inte kommer att bo i stan. Men som sagt, den ligger kvar, endast 17 minuter bort.