I dag bestämde jag mig för att det var dags att plocka fram skinnjackan, hoppa över mössan och strunta i vantarna. Och efter att ha brottats med en liten trotsig tvååring som absolut inte ville sitta i vagnen när vi hade bråttom till en tid vi hade att passa var jag ganska tacksam över mitt val. För jag var varm så att det räckte och blev över när vi väl kom iväg. Att det kan finnas så mycket vilja i en sådan liten människa. Pihuuu...

 

Men nu sover han gott i sin vagn ute och jag har flängt runt i trädgården och fotat. Ett ganska enahanda motiv dock...Hello Narcissus...