Erika Kvarnlöf - Var går gränsen?

En ständigt aktuell fråga i sociala medier-världen är var man drar gränsen för vad som är för personligt att visa eller skriva om. Många delar med sig av precis hela sitt privatliv. Nu senast berättade exempelvis Katrin Z i detalj om hur det gick till när hon blev gravid. Mycket underhållande att läsa och det ger med största sannolikhet många följare men det är långt ifrån var min egen gräns går.

Andra väljer att blogga anonymt och lämna ut så lite som möjligt av sitt privatliv. Själv har jag flyttat fram gränsen genom åren. Till en början visade jag knappt några bilder på mig själv och avslöjade inte mitt riktiga namn. Men med tiden har jag tyckt att det har känts helt ok att delge er läsare lite mer av mig. Ett och annat lite personligare inlägg och fler bilder på mig har det därför blivit.

En gräns som jag dock håller stenhårt på är den att inte visa några bilder på min son. Och den regeln gäller för alla sociala medier. Jag kan exponera mig själv men han ska inte fara runt i cyberspace utan min kontroll. Japp, jag är ett kontrollfreak. Sedan har jag all respekt för dem som visar många bilder på sina småttingar. Jag älskar själv att läsa sådana bloggar (framförallt mina vänners) och ibland blir jag faktiskt lite avundsjuk. För jag skulle också gärna vilja visa min söte, underbare och (om jag får säga det själv) faktiskt mycket bildsköne son. Men jag kommer att vänta tills den dag då han är så pass stor att han själv kan avgöra om han vill vara med. Och det är ett beslut som jag har tagit tillsammans med min man.

Så nej, även om det säkert gör att jag får färre besökare på bloggen, jag kommer inte att visa några bilder på lillkillen här. Och inte heller i några andra sociala medier där jag är aktiv. Tråkigt, kanske. Känns beslutet rätt för mig, ja.

En av mina förebilder, Ebba von Sydow, har en sund inställning till det här tycker jag. Hon visar mycket av sig själv men har en fin linje när det gäller barnen. Även om de är med på bild då och då både på bloggen och på Instagram. Och hennes man syns aldrig i bloggen. Likt min man är han nog inte alls intresserad av att vara med i sådana här sammanhang.

Så nej. Här får ni inte följa med in i sovrummet eller i bilen som hos Katrin och Bingo och det blir inga bildkavalkader på söta barn. Så min gräns är tydlig. Men jag hoppas att ni gillar det ni finner här ändå.

Hur tänker ni kring att visa barnen i sociala medier?

Mycket mer än så här blir det inte när det gäller bilder på liten.

2-barns-mamman

tycker du har en sund inställning, även om jag som du tycker det är roligt att se bilder på småttingar och läsa om familjeliv.
Själv har jag valt att blogga anonymt. Helt enkelt av den anledningen att jag behövde ett andningshål där jag kunde skriva av mig det jag kände. Kommer även så förbli :)

Svar: Ja, det är verkligen jättekul att läsa om andra och se bilder. Så ibland skulle jag själv villa smälla upp massor med fina bilder på liten. Särskilt om man har tagit en riktigt fin bild som man är nöjd med. Men jag har dragit min gräns och den får stå fast.

Kikan

Elisabeth Eriksson

Som mormor är jag jätteglad att du inte har några bilder på lillkillen i din blogg eller i andra medier, det känns tryggt.Kram mamma

Svar: Ja, du får ju träffa honom i verkligheten ofta ändå :) Och det är ju det bästa. Kram!

Kikan

VisaLiza

Jag har varit kluven när det gäller barnen. Mina barn och mitt barnbarn finns med i min blogg, men dock ganska begränsat. Vad gäller mina barn så är de så pass stora så de kan ha en egen åsikt. Mina minsta tjejer undrar ofta om de är med i bloggen. Det är verkligen svårt med gränsen mellan det personliga och privata. Jag vet ju vad jag väljer bort, vad jag ser som privat och inte publicerar på bloggen. Det vet ju däremot inte den som läser och den kan ju uppfatta det jag skriver som privat snarare än personligt. Barnbarnet finns med på bloggen men enbart eftersom min dotter tycker att det är okej. Det är verkligen viktigt att respektera vart andra sätter sin gräns även om den inte är samma som ens egen. Liza

Svar: Håller helt med dig. Det är ju en sådan liten del av en person som syns i en blogg även om andra tycker att man får veta mycket. Man lär ju aldrig känna en person helt genom att bara läsa den personens blogg. Och jag håller med dig, det är viktigt att respektera andra och inte komma med pekpinnar. Och ibland vill jag verkligen visa mer men samtidigt är jag ganska till freds med min gräns.

Kikan

Ingrid - Mamma till två sessor

Hittade hit via Vi föräldrars kommentarsfält på Facebook och var tvungen att läsa :) Precis som du så vägrar jag att ha bilder på mina tjejer i bloggen eller på twitter (har inte instagram). Några få bilder finns på Facebook och jag försöker hålla nere på det med släkten också. Barnens kusiner är förbjudna att lägga upp bilder videor, men min mamma och andra släktingar verkar inte direkt fatta vinken och jag vill inte göra med osams med dem genom att säga till dem att de inte får lägga ut bilder. Men de verkar ha fattat det och gör nästan aldrig det. Bara min mamma som inte fattar vinken, alls... :(

Svar: Skönt att höra att det finns fler som tänker som jag. Förstår att det måste vara jättejobbigt och känsligt när andra lägger upp bilder. Tror att många inte tänker sig för just för att det är så vanligt att slänga upp bilder till höger och vänster.

Kikan