I kväll har det pyntats färdigt inför advent i vårt hem. Och hur mycket jag än älskar att pynta och julpyssla så svär jag likt förbannat lika mycket varje år när de ack så vackra men vansinnigt svårhängda pappersstjärnorna ska upp. Hur kommer det sig att ingen har kommit på ett smart sätt att dels sätta ihop dem och dels få dem att hänga rakt? Eller har någon gjort det? Dela med er i så fall?

Själv började jag lite lugnt att ta mig an en av stjärnorna. Rutinerat kollade jag först att glödlampan fungerade. Sedan vecklade jag ut stjärnan, lirkade in lampan och sladden, kämpade i tio minuter med att få ihop eländet, gjorde till slut en dubbelknut med tanken att det ju är ett tag tills den ska ner och att jag får ta det problemet då. Sedan hängdes stjärnan på plats och efter lite krångel lyckades jag faktiskt få den att hänga rakt. Nöjt betraktade jag mitt verk och slog fast att det ju faktiskt gick ganska smärtfritt i år trots allt. Och så var det dags att tända. Och vad händer? Lyser den fint och vackert? Svar nej. Den lyser inte alls. Asförbannad sliter jag ner alltihopa. Kutar ut och hämtar en ny glödlampa och gör om allt en gång till. Förbannar dubbelknuten, får inte stjärnan att hänga rakt och krånglar en bra stund innan allt är på plats igen. I med sladden och…inget händer. På gränsen till vansinne slänger jag mig ner på golvet och inser att jag har satt i fel sladd. Jag har satt i sladden till lampan som står i fönstret. Stjärnan fungerade således från första början. Jag kunde inte låta bli att asgarva åt mig själv. Efter det var det bara att djupandas en stund för att sedan gå vidare till ytterligare två stjärnor som skulle upp. Om det gick smärtfritt? Jo, hyfsat. Om jag gjorde dubbelknutar? Självklart.