- Mamma, kom och titta! Ut genom fönstret!
Jag skyndade mig upp och funderade på vad sjutton det var som hände i trädgården.
- Vad är det, frågade jag.
- Titta mamma, det är så vackert!
Jag kikade ut och det visade sig att han stod och tittade på soluppgången. Och jag kunde inte annat än att hålla med. Det var så vackert.
Min fina lille pojke, som får mig att lyfta blicken och se allt det fina i världen. Som får mig att glömma att man har blivit väckt tidigt och som får mig att stanna upp och njuta av den där vackra soluppgången.
Det blev en fin början på en dag som i övrigt bjöd på sorg då det visade dig att en av mina närmsta vänner hade förlorade en nära anhörig tidigt på morgonen. Så där har mina tankar varit hela dagen och är fortfarande.
Livet är så skört och vi vet aldrig hur länge vi får vara här eller hur länge vi får ha våra kära hos oss. En tanke som skrämmer så otroligt mycket, men som gör att det är extra viktigt att ta sig tiden att njuta av den där soluppgången, tätt intill sin lille son.
Emmelie - Mamma till Ebba och Hugo
Vad fint av honom att få dig att uppmärksamma sådant. Och du har rätt, man ska verkligen ta vara på varje dag <3
Svar:
Ja, de små är verkligen bra på att se sådant.
Kikan
Så vackert skrivet också,han är verkligen solstrålen i vårt liv,er son!Det känns viktigare än någonsin att ta vara på allt fint som finns och framför allt vara rädda om varandra!Kram mamma.