Den senaste tiden har det stormat ordentligt i sociala medier. Upptakten var det blogginlägg som Blondinbella skrev gällande feminism. Att hon bland annat inte kan kalla sig feminist för att hon älskar sin man och sin son. Jag tycker att det är synd att unga kvinnor ska ha den inställningen och tron att feminism bara handlar om manshat eller att det bara är allmänt missnöjda lata kvinnor som är feminister. För mig är det bara ett tecken på att man inte har fattat ett skit. Missförstå mig rätt, jag diggar Blondinbella stenhårt. Hon är en fantastisk kvinna som har uppnått så otroligt mycket och har ett otroligt driv och en företagsamhet som många bara kan drömma om. Därav är hon även en förebild för många unga tjejer. Och att då påstå att feminismen inte behövs är ett farligt påstående. 
 
Själv är jag snart 34 år. Jag har hyfsat mycket skinn på näsan och har varit ute i arbetslivet länge nu. Jag har jobbat både i mansdominerade yrken och på arbetsplatser som mest har bestått av kvinnor. Jag har råkat ut för både härskartekniker och sexism. Jag vågar säga att det idag inte finns en kvinna som inte stött på detta i någon form. Sedan är det olika hur man reagerar eller bemöter det. Själv har jag oftast kunnat bita ifrån men visst har det funnits stunder då även jag har känt att fan, där borde jag ha markerat tydligare. 
 
Sedan är det en fin linje. För ganska många år sedan jobbade jag på en arbetsplats som till största delen bestod av män. Jag trivdes som fisken i vattnet. Det var raka puckar, ganska hård jargong men med precis min lite halvråa humor. Jag lärde mig att svara upp för mig själv och fick jag ett lilla gumman kontrade jag med lilla gubben och så var det ur världen. Någon enda gång blev jag förbannad när jag fick någon hjärndöd kommentar om min kropp. 
 
Det som jag tycker är värre är de gånger det har skett mer subtilt. Säg att man sitter i ett möte, man lägger fram ett förslag som inte någon lägger någon vikt vid. Tio minuter senare säger en man samma sak och då nappar alla. Det, mina vänner, gör mig rasande. Men en sak som en vän påpekade i dag är att det nästan är vanligare att råka ut för andra kvinnor som, då de känner sig hotade, trycker ner sina medystrar. Något som är riktigt otrevligt. Och ja, det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.
 
Jag skulle kunna räkna upp hur många saker som helst som är ett bevis för att feminism behövs. Orättvisor i arbetslivet, sexistiska modebilder, hur barn behandlas olika från start på grund av kön, galna domar i våldtäktsmål osv.
 
I vilket fall som helst. Feminismen behövs, mer är någonsin. Men den har inte med manshat att göra. För mig handlar feminism om solidaritet och lika rättigheter för alla. Oavsett kön. Och tro mig,  där finns det mycket kvar att kämpa för. Det hoppas jag att alla unga tjejer i dag tar med sig. Det, och att man inte kommer någon stans genom att hugga varandra i ryggen.
 
 
birgitmaria

Bra skrivet! Jag håller med! Vi har långt kvar och egentligen borde det vara bättre om fler kallade sig feminister, så slapp vi den där "manshatande" stämpeln. När man (som jag) har döttrar blir det än mer viktigt med jämlikhet, jämställdhet, att alla är lika osv. Bra inlägg!

Svar: Tack! Det är skönt att så många har skrivit om detta och påvisat hur viktigt det är. Att vara feminist borde verkligen inte ses som något dåligt utan något bra. Kram!
Kikan

Viktoria - PinkPastry

Åhh vad jag önskar att vi hade bott närmare så vi kunde tagit en fika! Älskar dina sånna här inlägg!
Jag tycker denna beskrev det hela så bra!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/carinabergfeldt/article18353374.ab

Svar: Men åh gulle dig!! Jag säger det samma! Vi kanske kan ta en fika någon gång ändå om vi har vägarna förbi varandra.
Skitbra krönika. Skönt att så många står upp och gör sin röst hörd i denna viktiga fråga.

Kram på dig!
Kikan

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress