Nyligen läste jag en brittisk studie gällande barn och sömn. Det har visat sig att små barn som somnar senare än nio på kvällen och på oregelbundna tider kan få beteendeproblem som bland annat hyperaktivitet och emotionella problem. Jag vet inte om det stämmer men själv är jag präktigt förtjust i fasa rutiner.

Jag funderade en del på det där innan lillebror anlände. Hur skulle det nu gå med våra kvällsrutiner? Med storebror fick vi nämligen till en mycket bra nattningsrutin redan från början. Ända sedan han var sex veckor gammal har vi gjort på nästan exakt samma sätt med bara några ändringar i vilken ordning vi gör saker och ting. Han somnar därför alltid strax efter 19:00.

Rutinen är att se på Bolibompa en stund (kanske lite väl lång stund ibland…och nej detta började vi inte med redan när han var sex veckor), ta på pyjamas, äta välling, borsta tänderna, gå på toa, läsa saga i sängen och sedan somna i egen säng. Det har varierat lite om vi ska vara kvar i rummet eller gå ut men just nu är vi inne i en period då han gärna vill att vi sitter hos honom och sjunger tills han somnar vilket oftast sker inom fem minuter. Sedan kommer han in till oss varje natt men det är helt ok och bara mysigt. Vi sover alla väldigt bra tillsammans. (Och där lät jag verkligen galet pretto men jag är en sådan som faktiskt sover bra även om storebror ibland far runt som en liten helikopter i sängen).

Jag är medveten om att vi under det första året nog sågs som ganska tråkiga av våra vänner då vi inte gärna ruckade på våra nattningsrutiner vilket gjorde att vi ofta var hemma på kvällarna. Visserligen kunde ju jag efter ett tag smita iväg efter nattamningen när han sov längre pass och skulle vi iväg någon stans körde vi samma rutin där. Men ofta blev det att vi åkte hem när det var läggdags för att vi stenhårt ville etablera rutinen. Nu för tiden är det inga problem att vara iväg någon stans då någon kväll hit eller dit inte påverkar nattningen. Men i början var vi nog urtrista att ha att göra med. Särskilt som jag var lite manisk med amningen och aldrig ville testa att pumpa heller.

Att få till en fungerande rutin var dock nödvändigt för mig som ofta är själv vid nattningen. Om jag över huvud taget skulle kunna få någon tid till annat var vi tvungna att få det att fungera. Jag hade även min svägerska som gott exempel då deras barn alltid hade somnat vid 19:00-tiden tack vare fasta rutiner. Så tråkigheten och stelbenheten fick helt enkelt vinna i det långa loppet och det har jag varit tacksam för många gånger. Kanske hade det fungerat ändå men de vågade vi aldrig riskera.

Så hur har det gått nu då sedan lillebror anlände? Faktiskt över förväntan. Vi har lyckats behålla storebrors rutin och lillebror får hänga på. Lillebror får på sig pyjamas i samma veva som storebror och när storebror får sin välling får lillebror tutten. Ibland somnar lillebror då och jag kan lägga honom i hans säng och sedan natta storebror. Ibland är han vaken och får då ligga i mitt knä när jag läser saga för storebror för att sedan somna i egen säng. Oftast dröjer det en stund innan han kommer till ro och man får gå in och stoppa i nappen femtioelva gånger men sedan somnar han. Några gånger har han varit ledsen och fått komma upp och få mer mat men i övrigt vågar jag nog påstå att vi har en fungerande kvällsrutin för två barn nu. Det känns grymt bra och jag känner mig faktiskt som nattningarnas drottning!

Jag är förövrigt väldigt tacksam att vi har barn som är så pass lätta att lägga. Även om jag tror att mycket även handlar om att vi har varit benhårda med rutinerna från dag ett. Inte några utsvävningar här inte…vilket som sagt säkert har setts som tråkigt och präktigt i andras ögon. Alla gör ju det som passar dem bäst men för oss har det här varit ett vinnande koncept. Tilläggas bör även att våra barn är morgonpigga men för mig betyder det mer att få egentid på kvällen än att få sovmorgon. Sova ut får jag väl göra när barnen har flyttat hemifrån.