Jag följer en och annan modeblogg till och från och jag tycker att det är ganska intressant att även läsa kommentarsfälten. Ibland undrar jag dock hur många som skulle säga det som de skriver högt till personen i fråga. Mellan fyra ögon. Istället för att gömma sig bakom en skärm. En kommentar som liksom fastnade och har legat och gnagt ett tag är en kommentar som Engla fick för ett tag sedan. Det var en spydig kommentar om när hon som bor på en liten ort använder sina Chanel-väskor egentligen. När hon går och handlar på ICA i lilla Gimo liksom. Hö! Hö! Det fick mig att fundera på mode sett ur ett landsbygdsperspektiv. För är mode något som är exkluderat till dem som bor i en stad och inget för oss som bor på landet? För när använder man en fin handväska när man inte bor i stan liksom? Jag känner att här lyser återigen de fördomar som finns igenom och som jag har skrivit tidigare florerar på båda sidorna om land/stad-gränsen.

För i dagsläget när alla glassiga modemagasin går att läsa på nätet och du kan beställa kläder direkt hem till brevlådan finns ju inte de fysiska gränserna när det gäller tillgång på kläder. Och att vi som bor på landet skulle vara mindre intresserade av hur vi ser ut eller för oss är ju enbart en av många fördomar. Likväl som att inte alla stadsbor knallar runt i kostym 24-7.

När jag jobbade på en arkeologisk utgrävning på Sicilien en sommar tyckte amerikanerna alltid att vi svenskar var så "fashionable" trots att vi var täckta av damm från topp till tå. Jag vet inte hur många gånger jag fick höra det, hur "fashionable" jag såg ut. En vän och före detta kollega till mig pratade om detta i ett tal hon höll när jag och maken gifte oss, att jag alltid i alla grovjobbar-sammanhang alltid har sett så piffig ut trots att jag jobbat precis lika hårt som alla andra (vi har grävt järnåldersgravar i ösregn, skottat fram medeltida skelett med bara händerna, inventerat tät granskog på kulturlämningar och huggit fram tusen år gamla murar i 40 gradig hetta).

Och nej, det fungerar inte att trippa runt i stilettos i skogen eller på en utgrävning. Men allt handlar ju om att klä sig efter rådande omständigheter och man behöver ju inte byta om till blåställ så fort man  närmar sig landet bara för det. Om man inte känner för det förstås. Och att klä sig snyggt kan man göra i alla sammanhang om man har det intresset. Precis som man slipper om man tycker att det är trist.

Så om jag hade en Chanel-väska och kände för att lufta den lite genom att piffa till mig och gå ner till byn och handla tycker jag att det hade gått alldeles utmärkt att göra det. Eller när jag tar en tur till stan. För det händer faktiskt att vi lantisar går på stan som vanliga människor ibland också. Vi kan dock vara lite svåra att urskilja, för vet ni, vi ser ut precis som vem som helst. Med eller utan märkesväska. 

Sedan är ju frågan om vi ska hålla på och konsumera så mycket "fast fashion" som vi gör över huvud taget. Men det gäller alla, både stads- och landsbygdsbor. Och en Chanel-väska kan man faktiskt köpa på secondhand, och har man en ska den banne mig användas också.