När vi väntade vårt andra barn beslutade vi oss för att det kunde vara kul att veta vad det var för kön på lillskrutt i magen. Med vårt första barn var detta inget de berättade vid UL i vårt län och då ville vi heller inte veta. Men med tvåan hade detta ändrats och vi beslutade att vi ville veta om de kunde se det på UL. För mig har det aldrig spelat någon roll vilket kön våra barn har. Jag har velat ha barn. En liten människa. Punkt. Men det sjuka är att när folk fick veta att jag väntade en pojke till fick jag många kommentarer i form av lite besvikna "Jaha, jaja det är ju praktiskt" Som om vi skulle vara besvikna över att vi inte skulle få en flicka. Som att vår underbara lilla pojke var "second best" liksom. Jag vet ju att väldigt många känner besvikelse när de inte får barn av ett specifikt kön, framförallt när de inte får flickor verkar det som, och jag lägger ingen värdering i andras känslor. Alla har rätt att känna som de vill när det gäller detta men för mig har det aldrig känts så. För vad finns det som jag inte kan göra med mina pojkar som jag hade kunnat göra med en flicka? Det enda jag kan komma på är att jag inte kan bli mormor men vem vet om jag hade blivit det även om jag fått en dotter. Jag har heller inget behov av att få en liten prinsessa att klä ut i fina klänningar. Jag kräks faktiskt lite på det där prinsandet och prinsessandet. Just det är ju ett sätt att redan från början göra skillnad på de små och placera flickor i facket som enbart gulliga och söta. Och hade vi fått en tjej hade hon ändå fått ärva mycket av sina bröders kläder så det där praktiska snacket hade visserligen stämt i båda fallen. Jag läste om någon som tyckte att det var trist att de inte fick en dotter som kunde ärva alla hennes skor och handväskor. Men om detta är det enda vi kvinnor har att ge i arv till våra barn är det väl sorgligt. Och vem vet, någon av mina pojkar kanske kommer att älska skor och handväskor. Även om mina skor nog tyvärr blir lite svårburna med tanke på makens 45:or.
Jag blir faktiskt lite mörkrädd när jag hör att folk åker till London och tvättar spermier för att de vill ha ett särskilt kön. Eller väljer kön vid provrörsbefruktning. Allt det där kommer att slå tillbaka på oss själva tror jag. Och varför är det så viktigt med kön? Min femåring sa härom dagen att det enda tjejer har som inte killar har är en snippa. Och det är ju faktiskt sant. Allt det andra blir vi tilldelade utifrån samhällets normer och värderingar.
Om jag någon gång skulle vilja ha ett tredje barn skulle det inte vara för att jag vill försöka få en dotter också. Det skulle vara för att jag vill ha ett barn till och inget annat. För barn är den största gåva man kan få och inget man kan beställa med en speciell kravspecifikation.
Så sant! Men inte kan man välja kön vid provrörsbefruktning?? Det är väl varken genomförbart eller "lagligt"?