Monsterjakt och idyll mitt i kaoset

/ Permalink / 0
I dag har det varit en riktigt härlig dag här i långledighetslandet. Vi steg upp redan klockan sex då jag blev väckt av lillebor som deklarerade att det var morgon. Efter en stunds slappande i soffan, där jag helt enkelt fick lägga ner hela tanken på att sova en stund till då jag hade två pigga små grabbar som klättrade runt på mig, käkade vi frukost och sedan åkte jag och storebror till ishallen. Väl hemma igen drog storebror till en kompis och jag passade på att röja i förrådet i källaren. Det har liksom varit helt omöjligt att ta sig in där och jag har blivit irriterade varje gång jag gått in. Och när ordningen väl havererar blir det ju att vi bara ställer in saker huller om buller. Men efter en stunds röjande är det nu fint ordnat och så skönt att veta att det går att ta sig fram där utan att bli tokig.
 
 
Under tiden som jag och storebror var i ishallen hade maken och lillebror varit på promenad. Och eftersom vi har hållit på med "operation sluta med napp" och istället skapat ett ganska stort iPad-behov för vår lillkille så har vi nu under ledigheten beslutat oss för att dra ner på skärmtiden. Så efter att jag hade städat klart hoppade jag och lillebror i utekläderna och gav oss ut i skogen en stund.
 
 
Det är verkligen ljuvligt att ha skogen in på knuten och vi beslutade oss för att leta efter monster-spår. Vi hittade bland annat spår efter en drake med lång svans, ett trebent skogsmonster, ett kojmonster och ett lövmonster. Sedan stötte vi på en katt vi inte har sett förut som hängde med oss på äventyr en bit. Den var supersöt och sprang med oss som en liten hund. Lillebror var överförtjust och vi lyckades gå en riktig långpromenad. Jag lät honom visa vägen, med viss styrning, och vi hittade en ny väg genom skogen som vi inte har gått förut. Jag hade varken med mig kamera eller mobil och jag såg så många fina fototillfällen gå mig förbi men kände ändå att det var skönt att få leka och bara vara tillsammans utan krav på att hela tiden dokumentera. Vår nya väg visade sig dock innehålla några finfina platser som jag kommer att återvända till framöver, då i sällskap av stativ och kamera.
 
 
Väl hemma såg vi dimman rulla in genom dalen och jag upphör aldrig att förundras över detta vackra fenomen. För även om vi inte ser Örekilsälven från vårt hus går den att följa i landskapet när dimman lägger sig över den. Jag har fotat den många gånger förr, som på bilden ovan, men det blir liksom aldrig lika magiskt som i verkligheten.
 
 
Kvällen spenderade sedan inomhus och bortsett från ett katastrofutbrott som bara en treåring kan få så har det varit en skön kväll. Alla ni som har eller har haft barn i den åldern känner kanske igen er i det där att om man råkar göra något fel, i det här fallet att städa undan leksaker för kvällen, kan leda till världens undergång. Ni kanske oxå känner igen er i att långledighet med barn inte alltid är så idyllisk som den beskrivs här ovan utan även många gånger innehåller tjaffs, skrik, bråk och många starka viljor. Tro mig, så är det här oxå. Men i dag har varit en fin dag. Nu sover dock de små.och jag smaskar i mig grönkålschips som jag slängde ihop ikväll av grönkål som blev över från julbordet. Så otroligt gott det är! Och perfekt så här på min första sockerfria dag. Återkommer till dets sistnämnda inom kort.
 
Nu ska jag försöka att få klar min årskrönika över bloggåret som gick, jag hoppas få upp den under morgondagen.
 
 
Receptet på mina smarriga grönkålschips hittar ni här.
Till top