Natten till i går åkte jag och storebror på en liten minitältsemester till sjön där jag växte upp. Det här är verkligen en av mina favoritplatser i världen och det är många generationer i vår släkt på pappas sida som har tillbringat somrar (och vintrar)
här.
Finns det något fridfullare än vatten och skog? Nog för att jag gillar havet också, det är också oerhört rogivande men en stilla insjö en sommarkväll är liksom magisk på något sätt.
Vi tog med oss min pappa och åkte på en fisketur. Det nappade som sjutton och vi drog upp ett gäng fina abborrar men även väldigt många mörtar som så klart fick åka tillbaka i plurret.
Sedan åkte vi tillbaka till vår tältplats, satte upp tältet och gjorde oss i ordning för kvällen.
Under tiden vi hade varit ute och fiskat hade mamma gräddat våfflor som hon och pappa åkte bort till stranden med. Så det blev en riktigt smarrig kvällsmat.
När de hade åkt hem, storebror hade tagit ett kvällsbad och vi hade kommit till ro blev det sagoläsning i tältet och när storebror hade somnat gick jag ut och fotade lite.
Det blev dock mörkt ganska snart så jag hann bara knäppa några bilder på den fina klänningen som jag nyligen fick ärva av en vän som rensat ur sin garderob. Den är SÅ skön och faller så fint. Det bästa när du ärver kläder är att du
många gånger får plagg som du kanske inte hade hittat själv men som blir nya favoriter.
Sedan kröp även jag in i tältet och låg en stund och lyssnade på alla ljud. Ormvråken som flög precis ovanför tältet, änderna som trumpetade och gammelgäddan som slog i vassen. Så oerhört rogivande.
Efter en lite kall natt drog vi upp dragkedjan och tittade på soluppgången tillsammans. Så otroligt vackert och minnesvärt. Sjön låg alldeles stilla med tunn dimma över ytan och massor av ringar från fiskar som slog.
Sedan blev det frukost i tältet och efter det tog sig storebror ett morgondopp. Detta fina minne kommer jag att spara och plocka fram när jag behöver värma både hjärta och själ.