Ända sedan jag började följa bloggar för en sisådär tio år sedan har jag fascinerats över de stora modebloggarna. Hur de har kunnat leverera fantastiska outfitbilder dag efter dag och med en till synes obegränsad budget. Med tiden har jag dock insett att många har fått kläderna av kedjor som har velat att personer med många följare ska visa upp dem och på så sätt generera reklam. Numera har visserligen många blivit bättre på att märka ut samarbeten och arbetar proffsigt. Men det var hela grejen med det galna konsumerandet som gjorde att jag tröttnade på många modebloggar. För det gav liksom en lite dålig känsla när plagg som hyllades ena dagen såldes på bloppis med prislappen kvar den andra.
Mixat och matchat i blus och halsband från Tradera och skor som har funnits i garderoben sedan länge.
Jag gillar dock mode och tycker att det är en konstform att kunna klä sig snyggt och jag letar fortfarande inspiration både hos de stora modebloggarna men även i tidningar, på Pinterest och varhelst det dyker upp en snygg outfit. Nu driver ju jag inte en renodlad modeblogg även om jag visar fler outfits nu för tiden än vad jag gjorde förr. Men jag minns att jag till en början funderade på om det över huvud taget gick att blogga om kläder och mode utan att vara den som visar det senaste. För jag, som kör det hållbara temat, kan ju inte göra samarbeten och visa upp kläder vars ursprung eller material inte känns ok. Det går ju liksom emot allt jag tror på.
En fashionista på stan iklädd pumps som jag har fått av Angelica som hon fyndat på loppis, en kjol jag har fått av en vän, en topp från en klädbytarkväll på jobbet och ett skärp från en bloppis.
Numera vet jag att det går utmärkt. Och jag gläds åt att fler och fler pratar hållbart mode och börjar ställa krav på producenterna och klädmärkena. Och mode handlar inte bara om att köpa de senaste it-plaggen direkt utan snarare att inspireras av trender och sedan hitta sitt egen personliga sätt att bära plaggen på. Jag kan många gånger spana in en trend, falla för den, för att sedan hitta ett liknande plagg på second hand, på en klädbytarkväll eller i min egen garderob. Så det går utmärkt att följa trender utan att för den delen shoppa ihjäl sig. Det handlar bara om att låta det ta lite längre tid, för det kan ta ett tag att hitta just det där plagget du är ute efter om du inte på direkten kan köpa nyproduktion. Men det gör också att du hinner tänka igenom dina köp och inte spontanshoppar något du kanske ändå aldrig kommer att använda.
I Camilla Läckbergs gamla kavaj som jag köpt via Used by, en urgammal kjol, en blus jag fyndad via en Köp- och säljgrupp på Facebook och en väska från Tradera.
Så ja, det går utmärkt att vara en icke-shoppande modebloggare. För i grund och botten handlar ju mode om att utrycka sig själv och sina ideal via vad vi har på oss. Och jag vill gärna förmedla att det går finfint att vara en fashionista utan att för den skull tära på miljön.
I finfin kjol och väska från Tradera samt den fina blusen ni såg på en tidigare bild här ovan.
