Jag fastnade framför Unicef-galan på TV ikväll och det slutade med att jag satt i soffan med tårar rinnande ner för mina kinder. Det är ohyggligt att så många barn i världen far illa och varje gång jag läser eller ser ett reportage som handlar om just dessa barn så är det mina egna barns ansikten jag ser. Jag kan fysiskt känna den smärta som dessa barns mammor känner när de sitter med sina svältande barn i famnen eller försöker skydda dem mot faror i länder med krig och elände.
Särskilt en mammas berättelse som jag fick höra i kväll berörde mig något oerhört och det var så fruktansvärt och så grymt att jag inte ens med ord kan beskriva vad hon varit med om. Efter att ha sett det beslutade jag mig för att bli världsförälder. Vi har sedan tidigare ett fadderbarn via SOS-barnbyar men nu kände jag att jag bara var tvungen att höra något mer. Och att 100 kr i månaden var det minsta jag kunde göra för att kanske hjälpa något barn till ett bättre liv.
Bli världsförälder du också!