Åh det finns så mycket att säga om nattens Oscars-gala att jag knappt vet var jag ska börja. Som småbarnsförälder som dessutom skulle upp tidigt till jobbet satt jag inte uppe och tittade men jag läste den glädjande nyheten att Alicia Wikander hade fått en Oscar i morse. Jag satt och snyftade på tåget när jag såg hennes tacktal och efter att ha läst lite till fick jag veta att hon har sökt till scenskolan ett flertal gånger men fått nobben. Det kändes på något vis så härligt, att drömmar kan slå in och nya dörrar öppnas trots att andra har stängts. Och att även om vägen är krokig går det att ta sig dit man vill. Det är verkligen SÅ stort att hon, som första svensk sedan 1975, nu har vuniit en Oscar.

 

Stort är även att Leonardo di Caprio, som efter att ha varit nominerad många gånger, äntligen vinner en Oscar och sedan ägnar halva sitt tacktal åt att prata om klimatförändringar och miljöfrågor. Alltså DET talet! Om ni inte har sett det måste ni göra det. Även det gjorde mig så grymt glad och hoppfull. Att en världskänd skådis som vinner det mest prestigefyllda priset när det gäller film, i det annars så galet ytliga Hollywood, tar upp så viktiga frågor i sitt tal istället för att enbart sola sig i glansen och prata om sig själv. Grymt bra gjort! Hoppas att fler följer i hans fotspår

 

 

Sedan måste vi ju snacka lite om klänningarna också. Alltså jag ÄLSKAR gala-klänningar. Och som ni vet är det hållbart mode som mitt hjärta klapper lite extra för. Därför är det  kul att se Sophie Turner i just en sådan klänning från Galvan via Red Carpet Green Dress som är en organisation som arbetar för hållbart mode.