Vi satt och lyssnade på tystnaden och kom fram till att det är sällan man befinner sig på en plats där det är så tyst. Efter ett par härliga timmar i skogen åkte vi hem och jag fixade till den årliga Halloween-middagen.
Vi åt inbakad pumpapizza. En jätteenkel men effektfull rätt. Jag gjorde dem på färdig pizzadeg (två kit) som jag formade till fyra bullar, plattade ut, fyllde med tomatsås, skinka och ost. Sedan knöt jag ihop dem med grillsnöre och gräddade dem i
ugnen. Sedan var det bara att ta bort snöret och dekorera med en bit gurka. Dessa har jag sett lite överallt på Instagram och jag kommer absolut att göra dem igen.
Vi käkade även skelett-sallad gjord på blomkål, tomater och paprika.
Till efterrätt blev det chokladbollsspindel och Frankensteins monster. Spindeln gjorde jag på nyttig chokladbollssmet som jag formade till en kropp och sedan böjde jag till några papperssugrör som ben.
Korset på ryggen gjorde jag av kokos och ögonen är chokladfyllda silverkulor.
Frankensteins monster är dammsugare delade på mitten dekorerade med silverkulor. Kan vara tidernas enklaste Halloween-efterrätt. Jag gjorde en egen variant av några liknande som jag sett hos Sweet and sweeter
Eftersom det ju av förklarliga skäl inte var läge att skicka ut barnen på någon bus- eller godisrunda i år styrde jag upp en spökjakt i skogen istället. Utrustade med ficklampor och i fullmånens sken fick de (tillsammans med oss vuxna) ge sig ut
i skogen bakom vårt hus.
Jag hade satt batteridrivna led-ljus i ett antal döskallar som vi sparat från tidigare år som barnen fått med godis i. Dessa fick de följa.
Vår spökljusslinga gjord av pingisbollar och servetter hade jag hängt upp mellan två träd.
Och inne i barnens gamla koja lyste fler ljus. Jag hade även gömt en liten högtalare i min ficka och spejade upp läskiga ljud från Spotify. Det blev dock lite väl läskigt tyckte lillebror så den fick vi stänga av.
I kojan hittade barnen sedan det gömda spökgodiset och de kunde glatt rusa hem igen. De enkla spökstrutarna hittade jag inspiration till hos Underbara Clara och de är helt enkelt gjorda av vanligt ritpapper.
Eftersom allt vi hade tänkt åka på blev inställt kändes det ändå som att detta blev nog så bra. Om inte bättre. Ibland är det just det enkla som blir det allra, allra bästa.