Detta sker hela tiden. Vi ser det mellan kulturer, religioner och mellan kön. Men vi ser det även på närmare håll. Våra fördomar skapar nämligen en tydlig indelning i ett vi och ett dem när det kommer till landsbygd kontra stad. Och där är ingen sida bättre än den andra. Här florerar fördomarna vilt och anses dessutom vara något man skrattar åt. Alla vet ju att bonden är tystlåten, outbildad och alltid smutsig. Stadsbon i sin tur är välklädd, välutbildad och vältalig. Sett ur stadsbons perspektiv. Eller revirpinkande, skrävlande och imperalistisk medan landsbygdsbon är lugn till sinnet, den som har mandat att uttala sig om hur det minsann fungerar på landet samt den som vet bäst. Kanske raljerar jag nu men ni måste hålla med mig om att dessa fördomar finns och dagligen luftas högt och är verdtagna och socialt accepterade. Det är nidbilder som vi skrattar åt. 

Jag är själv uppvuxen på landsbygden. Jag har även bott många år i en stad och även pluggat fyra år i Göteborg. Jag mer eller mindre flydde landet som 16 åring för att med öppna famnen återkomma som 31-åring. När jag en gång lämnade var det med en känsla av att alla var inskränkta och att jag ville ha något mer. Men hur många tonåringar känner inte så? Det spelar knappast någon roll var man bor. Man vill bort helt enkelt. För är det något jag har lärt mig är det att det finns alla sorters människor på alla platser. Du kan likväl finna en högutbildad person långt ut på landet som du kan finna någon utan minsta ambition i stan. Eller tvärt om. Det finns en uppsjö av människor på vår jord och var de bor säger inget om hur de är som människor. Vi är dock aldrig fördomsfria och strävar alltid efter att höra till och passa in. Medvetet eller omedvetet. 

Så kan vi inte bara enas om att vi är människor. Med olika professioner, utseenden,drömmar och erfarenheter. Människor som, om vi bara vill, alltid har något att lära av varandra. Människor. Som bara råkar bo på olika platser. Sedan om det är i en stad, i en by eller i ett annat land spelar ingen roll. Om vi försöker att mötas som jämlikar kommer vi att vinna så mycket mer. Och vi kommer att se att stad och land inte är annat än olika platser men med samma människor. Människorna som inte är ett dem, utan människorna som är ett vi.