I går kväll tog jag cykeln till en av mina favoritskogar där jag också har ett väldigt bra kantarellställe. Det finns inget bättre än att gå i skogen en sommarkväll och se solens strålar som strilar ner mellan träden. 

Jag har genom åren hört många som är rädda för att gå ensamma i skogen. Men jag älskar det. Jag är hundra gånger mer rädd för att gå ensam i en stad. Kanske är det också när jag går ensam som jag kommer naturen riktigt nära. För då är en pratkvarn som jag för en gångs skull tyst. Och jag har bara mina egna tankar att förhålla mig till. Därför går jag även alltid till skogen när jag behöver just tänka. 

Men igår fick jag snabbt annat att tänka på när jag på långt håll kunde se att mitt svampställe skulle leverera. Det var på riktigt helt gult. Överallt! 

För första gången någonsin tog det så långt tid att plocka på en och samma plats, att jag faktiskt nästan tröttnade. Men jag kunde såklart ändå inte sluta utan plockade korgen mer än full. 

På hemvägen fick jag bitvis leda cykeln för att inte tappa hälften av min fångst. Jag har ytterligare ett ställe som jag tror kommer leverera lika mycket i närheten men det var ingen idé att gå dit igår när korgen redan var överfull. Så dit ska jag nog ta mig imorgonkväll. Skogen är sannerligen mitt happy place.