Vi tackade nej till alla festinbjudningar i år också som de tråkmånsar vi är. Skämt åsido, vi kände verkligen bara för att vara hemma i vårt nya hus, äta gott och sedan titta på fyrverkerierna i morgonrocken. Om vi orkar vara vakna till tolvslaget vill säga....

Just nu sitter jag och smuttar på ett glas champagne. Och det är läääänge sedan jag drack något med alkohol i vill jag lova. Men nu har jag slutat att amma så då kan jag unna mig ett glad eller flera.

Vi fick en hel uppsättning med godsaker när vi gifte oss. Bland annat den champagne jag nu dricker. Den skulle vi enligt etiketten ha druckit en vecka efter vårt bröllop men den fick vänta....och den som väntar på något gott...

Gott Nytt År på er alla lära läsare! Jag ser fram emot att umgås med er under nästa år.

Jag har verkligen inte hunnit sätta mig ner och svara på alla gulliga kommentarer som ni lämnar här. Jag skall försöka att ta tag i detta inom kort. Jag tycker själv att det är så trist när man inte får svar på frågor eller respons på kommentarer man lämnar på andras bloggar.

Vi fick precis besök av en av våra grannar. Han ville bara välkomna oss till området och lämnade över en blomma. Så gulligt!

8 förpackningar Fryspåsar
2 förpackningar 3D Bakplåtspapper
2 förpackningar Stekpåsar
4 förpackningar Arom Överdragshättor

Grattis till vinsten!

cirka 20 kulor

250 g vit choklad

3/4 dl vispgrädde

1/2 tsk malen kanel

1 dl frysta lingon

florsocker för att rulla

300 g vit choklad

Hacka chokladen. Lägg i en skål med grädden, värm över sjudande vattenbad och rör tills all choklad har smält. Låt svalna i rumstemperatur. Blanda sedan i kanel och lingon.

Ställ in tryffelsmeten i kylen och låt den stelna. Doppa en klick av smeten i florsocker så att den inte fastnar i händerna och rulla till en slät kula. Lägg kulorna på en plåt täckt med bakplåtspapper. Ställ in tryffelkulorna i frysen i cirka 1 timme.

Smält den andra angivna mängden vit choklad i en skål över sjudande vattenbad. Doppa tryffelkulorna i chokladen. Man kan eventuellt rulla kulorna i händerna. Lägg tillbaka dem på plåten och låt stelna. Kanske kan man behöva doppa kulorna två gånger. Förvara i kylskåpet.

Varje år blir det samma sak för många utav oss, annandagen kommer och resterna efter julmaten verkar aldrig ta slut. Risken är stor att man tröttnar på smaken av julskinka och prinskorv, och så hamnar det i papperskorgen. Toppits Save Food - initiativ slår ett slag för att minska matsvinnet genom kreativa och smarta idéer.

1:a pris

8 förpackningar Fryspåsar
2 förpackningar 3D Bakplåtspapper
2 förpackningar Stekpåsar
4 förpackningar Arom Överdragshättor

2:a – 3:e pris

4 förpackningar Fryspåsar
1 förpackning 3D Bakplåtspapper
1 förpackning Stekpåsar
2 förpackningar Arom Överdragshättor

Lillkillen sover och jag skall snart ta mig an några av de sista flyttkartongerna. Tänk vad mycket prylar man har...puh! Men nu bor vi inte längre i ett totalt kartongkaos i alla fall. De sista kartongerna skall packas upp inom kort då de står på den plats där vi har tänkt att placera julgranen.

Jag har inga nya spännande bilder att bjuda på så här kommer en från arkivet.

Jag vägde mig i morse. Visserligen före frukost men jag blev ändå väldigt förvånad. Så förvånad att jag klev av och på vågen cirka tio gånger men med samma resultat varje gång.

När jag vägde mig vid inskrivningen på mvc vägde jag 57 kg. Så det har jag haft som målvikt efter graviditeten. Egentligen kan jag inte säga att jag har gjort så mycket för att nå den. De första tio kilona rann liksom av mig av sig självt de två första veckorna efter att lillkillen kommit till världen. Sedan tog det dock stopp och jag drog ner lite på sockret och försökte röra på mig varje dag. Jag körde även styrka på gymmet en gång i veckan. Det senaste har dock styrkebiten mest handlat om att bära flyttkartonger...

Men jag antar att det här betyder att jag är i mål.

Bye! Bye! Graviditetskilon!

Lillkillen sover och jag tar en snabbvila i soffan. Jag har ont i halsen och känner mig hängig. Har haft en mycket snorig son som varit frikostig med pussar så det är nog en bidragande orsak. Men vem tackar nej till pussar liksom. Nä, då får jag hellre ta lite halsont.

Ser ni böckerna i bakgrunden? Det gjorde gott att packa upp alla kartonger med böcker vill jag lova. Och det blev genast mycket hemtrevligare.

Under hösten har jag och lillkillen gått på sångstund i kyrkan här i stan en dag i veckan. Det har varit mysigt att träffa andra mammor med barn och kul att se hur lillkillen gått från att vara en liten blygis som lätt blir ledsen till en modig liten kille som kryper fram och pussar på de andra bebisarna.

I tisdags var det dock sista gången för terminen och allra sista gången för oss då vi ju flyttar från stan. Jag ville därför bjuda på något som tack och då fick det bli saffranspannakotta. Den är superlätt att göra och det blir lite extra festligt när man gör den i små glas.