Time to get to work!

Personligt / Permalink / 0

Jag gick och la mig med en krypande oroskänsla i kroppen i förrgår. Jag kunde liksom inte sätta fingret på vad det var men jag drog täcket över huvudet och såg fram emot att läsa om att USA:s första kvinnliga president morgonen därpå. Och vad händer. Jag väcks av yngste sonen som petar på mig och säger "bajs!" Och där satte han liksom ord på hela världsläget där på morgonkvisten. För det kändes rent ut sagt för djävligt att läsa om valresultatet. Och jag la upp följande status på Facebook:

- Ska vi välja en kompetent, erfaren kvinna med vettig människosyn den här gången?
- Nä, vi gör som vi alltid har gjort. Vi väljer en man.
- Men han saknar ju kompetens, är maktgalen och har en vidrig kvinnosyn?
- Jo, men han är ju man. Det känns tryggast så.

Mår verkligen illa denna ödesmättade morgon.

För ska jag vara ärlig så trodde jag i min enfald att kompetens och erfarenhet skulle stå över kön för en gångs skull. Och nej, Hillary kanske inte är Guds bästa barn eller förespråkar en politik som jag till100 % står för. Men alternativet var liksom tusen resor värre. Inte minst sett ur ett miljöperspektiv. Eller ett medmänsklighetsperspektiv.

Men efter de första timmarna av en känsla av total hopplöshet, några fällda tårar och många fula ord så byttes känslan av uppgivenhet ut mot något annat. Jag känner en kämparglöd och ett jävlarannamma som jag faktiskt inte kände i förrgår. En stark vilja av att påverka och att göra något. För vet ni, jag kan inte tolerera att vi lever i en värld där ett av de mäktigaste ämbetena i världen innehas av en man som bortförklarar sexuella övergrepp med omlädesrumssnack och som anser att klimatförändringarna är påhittade. Det är liksom inte rimligt. Och jag tror att vi är många som känner så. Och precis som Saras Eviga så bra skrev i ett blogginlägg i går så måste man ibland nå den absoluta botten för att kunna åstadkomma en förändring. Så nu kavlar vi upp ärmarna och hjälps åt att forma en värld där alla får plats. En värld där vi tar hand om den enda planet vi har. En värld där medmänsklighet går före makt och där ingen känner sig utstött. En värld där vi månar om miljön för att vi vet att en frisk jord är det viktigaste arv vi kan ge våra barn och barnbarn. En värld för alla. Its time to get to work!

 

Jobbigt

Personligt / Permalink / 0

1. Vad ville du bli när du var liten?

Jag har egentligen alltid velat bli arkeolog. Jag minns så himla väl när jag läste om Pippi Långstrump som var sakletare och bestämde mig för att sakletare, det skulle jag också bli. Pappa förklarade att det hette inte sakletare utan arkeolog, och på den vägen blev det (bortsett från en period under tonåren när jag inte ville få skit under naglarna...).

2. Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag har som sagt alltid haft siktet inställt på arkeologi men det var ju då en period i början på högstadiet när jag funderade på annat. Jag minns dock inte vad jag tänkte mig istället. Jag har dock alltid drömt om att bli författare också.

3. Vilka var dina bästa / sämsta ämnen i skolan?

Mina bästa ämnen har alltid varit svenska och historia och mitt sämsta matte.

4. Vad gjorde du efter gymnasiet?

Först stack jag ut och tågluffade i Europa en månad och sedan jobbade jag i hemtjänsten några veckor. Efter det fick jag jobb på en fabrik som var underleverantör till bilindustrin. Där jobbade jag som montör i ett år innan jag började plugga på universitetet.

5. Vilket var ditt allra första jobb?

Mitt allra första jobb var som turistinformatör hemma i Hedekas. Det var ett jobb som kommunen ordnade till skolungdomar. Turistinformationen lånade bibliotekets lokaler och det passade utmärkt då jag läste massor på lediga stunder.

6. Vad har du haft mer för yrken?

Vårdbiträde, guide/receptionist på museum, ung-reporter på Bohusläningen, arkeolog på Sicilien, arbetsledare, arkeolog på Skogsstyrelsen, inventerare av betesmarker åt Jordbruksverket, gis-redigering, jobbat med diarieföring och arkiv, webbredaktör.

7. Vad går ditt nuvarande jobb ut på?

Jag arbetar på Länsstyrelsens landsbygdsavdelning som projektledare för ett projekt som går ut på att minska avståndet mellan konsument och producent inom animalieproduktionen i länet men jag är även redaktör för en tidning och ett månadsbrev. Jag är även med och anordnar kurser i hur man via historiskt digitalt arkivmaterial kan få fram information om olika platser samt gör en hel massa annat som rör landsbygdsutveckling.

8. Vilka är dina starka / svaga sidor på ditt jobb?

Jag är alltid positiv och lösningsorienterad samt (vad jag har hört) en trevlig person att jobba med. Sedan är jag en inspiratör som gärna drar igång saker men som kan tröttna längs vägen. På jobbet ser jag dock alltid till att avsluta mina projekt, värre är det på det privata planet...

9. Nämn något som du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb?

Jag är väldigt stolt över att jag som 24-åring och nyutexaminerad arkeolog lyckades arbetsleda fler än 16 personer under två år. Jag och en kollega byggde mer eller mindre upp hela verksamheten och det var många gånger väldigt slitsamt men gav mycket skinn på näsan och massor av erfarenhet.

10. Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget?

Jag skulle kunna tänka mig att arbeta mer med miljöfrågor i någon form. Kanske som hållbarhetssamordnare eller liknande. Fast mest av allt skulle jag vilja skriva böcker.

11. Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Svår fråga...jag har jobbat med många olika saker och alltid lyckats hitta något positivt även i arbetsuppgifter som jag ogillat. Men att enbart göra samma sak dag ut och dag in år efter åt hade jag nog inte pallat. Jag behöver förändring och möjlighet att utvecklas. Därför trivs jag bra på Länsstyrelsen då vi jobbar med så otroligt många olika saker.

12. Vad gör du om fem år?

Om fem år jobbar jag kvar på mitt nuvarande jobb men mer inriktat på kulturmiljövård i olika former. Och så har jag gett ut minst en bok.

Numera räds jag inte smuts under naglarna. Här är jag när jag jobbade på en utgrävning på Sicilien och var konstant dammig i flera veckor.

En tidig morgon, en inställd buss och konstiga prioriteringar

Personligt / Permalink / 0
I morse gick jag upp i ottan då tanken var att hinna med en extra tidig buss när jag slapp lämna barn på förskolan och tåget som jag brukar ta ännu inte har börjat gå enligt höstens tabell. Så jag smög upp när resten av familjen sov och fixade mig en smarrig smoothie bowl. Grejen var bara att jag pillade lite väl länge med den och la dessutom en massa tid på att försöka få till ett bra foto att flasha med på Instagram vilket resulterade i att jag till slut fick kasta i mig den för att sedan kuta till bussen.
 
Väl framme visade det sig att bussen var inställd på grund av personalbrist. Personalbrist? Dags för Vässtrafik att se över personalstyrakn verkar det som...I vilket fall som helst fick jag lite extra tid över där på en kall bänk i väntan på bussen så jag författade ihop texten nedan efter att ha läst nyheterna och funderat lite över min snabbt ikastade frukost och andra saker som jag ständigt prioriterar här i livet.

Prioriteringar. Alternativt: jag ska bara...

Jag vill rädda världen, ge mina barn en trygg start på färden.

Få slut på orättvisor och skit, kemikalier som flyter hit och dit.

Ge alla en trygg hamn, och för fler öppna upp min famn.

Skriva en bok som många läser, och få bort mannen som från Trump-tower väser.

Ringa vännerna jag sällan möter, och ge alla som skräpar ner böter.

Dela med mig av mitt bröd, hjälpa människor i nöd.

Men det är några saker jag måste göra först. För detta slår hjärtat lite extra i mitt bröst.

Jaga Pokémon och i instagramma. Kolla Twitter med det samma. Fota maten jag sedan åt och leta på Spotify efter gammal låt. Scrolla Fejan upp och ner, så att jag vad alla gör ser. Kolla mailen en gång till, kanske twittra ännu mer jag vill. Stalka föredetta arbetskamrat, undrar vad hen idag åt för mat. Måste hitta Pikachu nu, och snapchatta lite ju. Outfiten min måste matcha, och jag måste hämta pokeballs att kasta. Borde jag ha koll på Tinder? Undrar hur länge jag mitt abonnemang nästa gång binder. Ta en selfie vid en spegel, en om dagen minst är en regel. Va fan, ingen wi-fi här? Nu blir det besvär. Fota fina kaffekoppen, hashtagga med ‪#‎underbart‬ och ‪#‎toppen‬. Måste fler bilder på Pinterest pinna, Herre Gud hur ska jag hinna? Blogga, tagga, svajpa. Och femtioelva saker att lajka.

Och plötsligt så var dagen slut. Jag stänger av jag loggar ut.

Slappnar av, försöker sova.
Imorgon. Då ska jag rädda världen. Det vill jag lova.
 
Min frukost. Som ser väldigt god ut. Jag minns dock inte om den var det för jag fick äta så snabbt efter att ha sprungit runt i hela huset och försökt finna det perfekta fotoljuset. Vad gör man inte för konsten liksom. Eller för lajksen...
Till top