Jag får ofta höra att jag alltid är så glad och positiv. Själv kan jag tycka att jag är en riktig gnällmaja ibland men visst, jag är oftast på bra humör. Mycket handlar säker om personlighet, jag är ganska yvig och skrattar mycket (en typiskt gul person om du har läst boken Omgiven av idioter. Dock med en hel del rött också). Men genom åren har jag lärt mig att oerhört mycket även handlar om inställning och att det går att påverka humöret väldigt mycket genom att ha lite koll på sina tankar.
 
 
Vissa dagar är detta busenkelt. När allt går din väg, du inte lider av PMS eller bara roliga saker inträffar. Då blir du ju automatiskt på bra humör. Andra dagar är det svårare och att styra sina tankar blir som en mental brottningsmatch.
 
 
 
Själv ber jag alltid aftonbön på kvällen, det har jag gjort sedan jag var liten och i den tackar jag alltid för mina barn, min familj och allt annat jag har fått här i livet. Där tar jag även upp saker som jag behöver hjälp med och saker som kanske inte har blivit så bra. Jag tror att detta är ett jättebra sätt att avsluta dagen på, oavsett religion eller om du inte är troende. Att vara tacksam, be om hjälp och att be om förlåtelse är enligt mig något som alla människor bör göra, vad du än tror på.
 
 
 
 
Nyligen lyssnade jag på ett avsnitt av Framgångspodden där de pratade om en övning som är busenkel men som är superbra att göra. Den gör jag nu utöver aftonbönen. Den påminner om övningar jag har läst om tidigare men här behöver du inte skriva ner något utan ska bara tänka. Innan du somnar på kvällen ska du därför alltid tänka på tre saker som har gjort dig glad under dagen och som du är nöjd med.
 
 
Det kan vara något bra du har gjort på jobbet, något roligt dina barn har sagt eller något annat som fick sig att känna glädje. Sedan tänker du på en sak som du ser fram emot nästa dag. Det behöver inte vara något märkvärdigt, kanske ska du äta en extra god lunch, besöka en loppis, ta dig an en rolig arbetsuppgift eller något så ytligt som att du ska ta på dig ditt favoritplagg. Så länge det lämnar en bra känsla kan det vara vad som helst.
 
 
 
När du sedan vaknar morgonen därpå ska du genast tänka på det där roliga som du tänkte på innan du somnade. Kommer dystra tankar upp så som "jag vill inte gå upp" eller "jag vill inte gå till jobbet" tänk istället "jag VILLgå upp" eller "jag VILL gå till jobbet". Att bryta tankemönster är inte alla gånger så lätt men genom att vara uppmärksam på sina tankar är du en bra bit på vägen. Och det kan vara så enkelt att du helt enkelt bara byter ut några ord.
 
 
 
 
Som sagt, du kan inte alltid vara på topp och ibland måste du självklart få gnälla. Men genom att inte fastna i negativa tankemönster kan du faktiskt undvika en hel del obefogade negativa tankar. Och bli gladare på kuppen.
 
 
Som några av er vet är jag utbildad till arkeolog. Jag har en fil mag som innehåller både historia samt antikens kultur och samhällsliv men mitt huvudämne är arkeologi. Min inriktning har främst varit järnålder och historisk tid men jag är så klart intresserad av hela människans förhistoria. Och nej, arkeologer håller inte på med dinosaurier. Vi jobbar med spår efter människor. Det är paleontologer som diggar dinos. ;)

(null)
Här ser ni mig efter en arbetsdag på Sicilien för många år sedan nu. 

Under studietiden deltog jag på flera utgrävningar och jag jobbade även en säsong på en utgrävning på Sicilien. Jag har även jobbat på  museum som guide och var anställd på Skogsstyrelsen i två år där jag var arbetsledare och arkeolog och jobbade främst med inventering av forn- och kulturlämningar i skogsmark. En oerhört givande tid på många sätt då jag lärde mig väldigt mycket, inte minst om landskap och arkeologi men även om gruppdynamik och mig själv. Efter det har jag jobbat mycket med kartor, GIS och tusen andra saker inom staten. Jag har dock alltid haft ett finger med i spelet när det gäller kulturhistoria. Jag har bland annat gjort natur- och kulturturismplaner samt håller kurser i digitala historiska arkiv. Men till största delen har min karriär kommit att ta andra vägar, bort från arkeologin. 

Spännande saker tittar fram...

Men den här veckan har jag fått grotta ner mig i mitt specialämne igen. I går höll jag kurs och idag har jag varit på dag ett av konferensen Digikult. Och när jag satt där idag och hörde på föredrag om fantastiska hällristningslokaler i Norge och spännande utgrävningar på Öland. Då kände jag hur mycket jag saknar det. Att få jobba med det som jag en gång brann så oerhört starkt för. Och hur viktigt det är att i vår egotrippade vardag faktiskt tänka på dem som har gått före oss och hur mycket vi kan lära av dem. Den där otroligt kittlande känslan av att finna flera tusen år gamla spår. Att läsa landskapet och kunna se ett bra läge, gå dit och faktiskt finna just den där järnåldersgraven som man misstänkte skulle finnas där. Att studera föremål som har tillhört någon som levde för så många, många år sedan men som säkert inte var så olik oss. Att stanna upp och låta fantastisk få spela fritt och nästan kunna ta på den där personen. 

(null)

Jag beslutade mig i höstas för att ta kontroll över mina drömmar och mål och nu känner jag att arkeologin verkligen är något jag vill lyfta upp igen. Jag säger inte att jag måste jobba heltid med det men jag tänker låta det ta plats i mitt liv igen. Om det så bara handlar om att läsa några böcker och läsa in sig på forskningsläget. I kväll har jag läst utgrävningsrapporter från en spännande plats på Öland och nu ska jag gå och se vad jag hittar i bokhyllan. För ja, jag saknar arkeologin.