När himlen gör sig påmind

Personligt, Trädgård / Permalink / 0
I dag har vi haft svärmor och makens syster med familj här på middag. Regnet som de torra markerna längtat efter slutade att falla på eftermiddagen så vi kunde grilla som vi hade planerat och jag hade gjort en raw cheesecake med smak av mango och passionsfrukt som blev riktigt smarrig. Recept kommer.
 
Kvällen avslutades med en skön löptur och när jag kom tillbaka hade jag tänkt att köra några övningar i trädgården men jag gick in och hämtade kameran istället och passade på att föreviga allt det vackra som naturen bjuder på just nu på. Som exempelvis stockrosen som slog ut för första gången i dag. Jag myllade ner de där fröna som kommer från svärföräldrarnas hus för ett par år sedan nu men det är först i år som de plötsligt har tagit fart och vuxit sig gigantiska. Det är dessutom allra första gången som de blommar. Och med tanke på alla knoppar så kommer det komma många, många fler. Men den där första blomman känns väldigt speciell och jag vill tro att svärfar i himlen har haft ett finger med i spelet då den slog ut just på hans födelsedag.
 
 
 
 

Carpe that fucking diem

Personligt / Permalink / 0

Allting går så snabbt just nu. Tiden liksom bara springer iväg. Det lilla barn som föddes igår börjar skolan imorgon och nya tider väntar.  Mitt i alltihop ska en försöka att fånga dagen och leva här och nu. 


Begreppet Carpe Diem känns aningen uttjatat och det har blivit inflation i orden sedan de proklamerades av Robin Williams karaktär i den episka filmen Döda poeters sällskap. Men samtidigt är de mer aktuella än någonsin då vi hela tiden matas med information och inte minst inspiration från alla håll. Att stanna upp och vara här och nu har till och med blivit en business då vi köper oss kurser i mindfulnes för dyra pengar för att hinna klämma in lite "carpe fucking diem" i vår annars så stressiga vardag. 

Själv känner jag lite av ett vemod när jag ser blommorna så snabbt blomma över och jag lämnar storebror på förskolan de sista gångerna innan sommarlov och höstens skolstart. Jag vet med mig att jag är en nostalgiker av rang och att jag alltid känner mig lite sorgsen när något invant byts mot något nytt. Just den där brytpunkten mellan det som var och det som kommer får mig alltid att liksom stanna upp och innan jag tar steget in i det nya krävs det lite eftertanke och i bland en och annan tår. 

Men jag tror att det är viktigt att få vara i det där vemodet en stund. För mig brukar det räcka med någon timme, någon dag eller max någon vecka. Sedan tar jag klivet och omfamnar det nya. Vad det nu må vara. Och kanske är det just det där som är att fånga dagen. Att våga vara, våga känna, våga landa här och nu. Och sedan gå vidare. 


För även fällda blomblad kan bli till något nytt och vackert. 

37 på pappret 18 till sinnet

Bloggtips, Personligt / Permalink / 1

Jag tänker sällan på hur gammal jag är. Kanske för att ålder liksom inte spelar någon större roll för min egen del längre. Det var längesedan jag behövde fundera över åldersgränser eller vänta på att uppnå en viss ålder för att kunna göra något särskilt. Och inte minst för att fokus har förflyttats till barnens åldrar och ens eget födelsedagsfirande har blivit sekundärt. 

Dock har jag på senare tiden insett att jag inte längre är den som är yngst på jobbet eller i andra sammanhang där vuxna ses. Jag har under så många år varit den som har varit just yngst och nu är jag i vissa sammanhang insett att jag kanske till och med är äldst. 

När jag därför härom dagen fick frågan om hur gammal jag är fick jag tänka efter. Och när jag sade 37 högt för första gången på länge tänkte jag att det inte kunde stämma. Inte sjutton är jag 37! Jag tog ju typ studenten igår!!! Jag fick räkna efter och jo, visst är det så att jag plötsligt är närmare 40 än 30. En väldigt märklig känsla var det. 

I vilket fall som helst älskar jag den ålder jag är i nu och ser åldrandet som något härligt. Alternativet är ju inte direkt önskvärt. Och känslan av att bli tryggare i sig själv, att kanske vara något klokare och visare samt att jag har mer erfarenhet i bagaget är bara ett plus. 

Så rynkor, gråa hår och fler år. Jag välkomnar er. Jag kommer ändå alltid att vara 18 år till sinnet. 


Till top