Som jag tidigare har nämnt finns det vissa varor som jag helt enkelt inte köper om jag inte hittar ett ekologiskt alternativ. Vindruvor är ett exempel på detta. Visste ni att det i stickprov på ett paket vindruvor hittats rester av 26 olika bekämpningsmedel.

En omfattande granskning som EU-kommissionen gjort på 65 000 livsmedelsprover visar att av de prover där gifthalten har en omedelbart negativ effekt på hälsan kom cirka 60 procent från vindruvor. I vissa fall överskeds den för barn tillåtna resthalten med över 900 procent.

Och då får man inte glömma bort russin och vin som ju också består av vindruvor. När det gäller russin finns det flera ekologiska alternativ. Vi köper oftast de från Saltå Kvarn eller Kung Markatta. När det gäller vin är vi sämre. Vi köper gärna ekologiskt vin men det händer även att icke-ekologiskt slinker ner. Men jag resonerar som så att vin är något som vi inte dricker så ofta och så mycket av så då får det gå att det någon gång blir icke-ekologiskt. Och dessutom är ju vin något som man inte konsumerar som gravid eller ger till sitt barn heller för den delen.

Med andra ord ger jag inte min son icke-ekologiska vindruvor eller russin. Därför är jag glad att jag nu flera gånger har hittat ekologiska vindruvor på Coop. Även i vår lilla lokala coop-affär har jag köpt dem. Och min son är fullkomligt galen i dem.

Då min goa vän Johanna skriver så fint om mig och en fråga som ligger mig så varmt om hjärtat i dag så känner jag att det är på sin plats att utveckla de där tankarna om plastbantning och hur jag tänker kring det där med gifter, miljö och att försöka leva ekologiskt.

Jag hade turen att växa upp i ett hem med ett högt miljötänk. Framförallt min mamma har alltid kämpat för miljön på alla tänkbara sätt. Som liten var jag ofta med på diverse möten gällande miljöfrågor och jag gick tidigt med i demonstrationståg. Jag minns fortfarande hur det var att krama träd i Ödsmål och den gången vi var med och demonstrerade mot ett gifttåg. Vid sistnämnda tillfälle fick vi barn inte gå ur bilen eftersom vi inte skulle utsättas för giftet som sprutades på banvallarna. Jag är uppvuxen med miljövänligt tvättmedel, icke djurtestade produkter och en mamma som blev glad när mat blev dålig. För då visste man att allt var som det skulle. Riktig och obehandlad mat blir dålig. Det är så det skall vara. Att kompostera och källsortera är något som sitter i ryggmärgen på mig. Något som min man upptäckte den hårda vägen när vi flyttade ihop för många år sedan. Min mamma påpekade även tidigt att det där med färgämnen i exempelvis godis inte var bra och jag fick inte äta allt för konstiga karameller. Som barn tyckte jag nog många gånger att det var tråkigt men i dag är jag mycket tacksam att jag fick lära mig mycket av det som i dag förs upp som ”ny” vetenskap. Min mamma var verkligen före sin tid.

Men det är först på senare år som jag har blivit mer och mer medveten om hur viktigt det är att vara en ifrågasättande konsument och jag har känt att jag mer och mer vill ändra mitt levnadssätt. För om jag tidigare kanske inte har tänkt så mycket på vad jag äter, vad jag har i min närmiljö som påverkar mig och hur jag själv påverkar min miljö har jag nu allt mer börjat fundera på detta. Till saken hör nog även att jag på mitt nuvarande jobb arbetar med många duktiga kollegor som är väl insatta i miljöfrågor vilket leder till att vi ofta diskuterar detta vid fikabordet.

Jag är långt ifrån Guds bästa barn. Jag vill inte vara en sådan där jobbig person som kommer med pekpinnar. Att säga till någon att de där vindruvorna bör du nog inte äta, de är full av kemikalier är något som jag låter bli. Men däremot kommer jag jättegärna med råd om någon frågar mig. Och jag ser bloggen som ett redskap för att föra ut tips och råd om sådant som jag i min tur har blivit informerad om.

Så om jag likt Underbara Klara skall försöka att lista hur jag tänker i dagsläget så kommer här min lista.

I barnrummet

Att undvika plastleksaker är svårt. Lillkillen har ärvt många leksaker och den tanke jag en gång hade om att helt undvika plastleksaker kom på skam ganska fort. Men jag har varit noga med att se till att de bitleksaker han hade som baby var fria från BPA (Läs mer om BPA). I något fall mailade jag tillverkaren och frågade men annars är oftast produkten märkt. Tyvärr innehåller många plastsaker som tidigare innehöll BPA andra ämnen som vi inte i dag vet hur bra de är. Så om jag skulle ge ett råd till nyblivna och ännu inte plastförstörda föräldrar så är det att försöka att undvika bitsaker i plast så långt det går. Ett jättebra tips är giraffen Sophie. Den älskade min son och den är helt giftfri.

Min lille son älskar sitt DUPLO och efter att ha rådfrågat Ulrika Dahl (kemikalieexpert på Naturskyddsföreningen) fick jag veta att just Duplo och Lego är ok, baserat på det vi vet idag. Så det känns ganska tryggt.

Jag tvättar alltid alla barnkläder innan min son använder dem. Det finns mängder med kemikalier i kläder. Helst av allt skall man satsa på ekologisk bomull och jag köper även mycket kläder på second hand. Då har förhoppningsvis alla läskiga ämnen försvunnit och dessutom är det bra för miljön med återanvändning.

Att våttorka barnrummet en gång i veckan är också bra. Då torkar man bort läskiga  ämnen som har hamnat i dammet. Vi har även målat väggar och tak med Lady Sensitive vilket är en färg som inte innehåller lika många läskiga ämnen som annan färg.

När det gäller nappar och nappflaskor har jag även här uteslutande använt mig av BPA-fria alternativ. I dagsläget finns det dock många bra nappflaskor i glas så hade jag valt en idag hade jag nog valt en sådan. För ja, jag värmer vällingen i micron och det går emot mitt tänk om att inte värma mat i plast…jag vet.

Jag har aldrig använt mig av våtservetter till sonen. Jag gör egna av papperstvättlappar. Varför man skall undvika de färddiga som i dag är väldigt vanliga kan ni läsa om här.

I köket

Jag har börjat byta ut plastredskap mot trä, porslin och metall. Framförallt plast som kommer i kontakt med värme bör undvikas. Jag värmer numera aldrig mat direkt i matlådan av plast utan lägger upp maten som skal värmas på en tallrik. Stekpannan av teflon har jag kastat ut och numera använder vi bara gjutjärnspannan och stekspade av metall.

Vi försöker så långt det är möjligt att köpa ekologisk och närproducerad mat. När jag väljer produkter i affären är det framförallt KRAV och EU-ekologsikt jag väljer. Det är två märkningar med höga krav som jag litar på. (Jag återkommer med ett inlägg om detta). När det gäller frukt och grönsaker är det vissa saker som jag avstår ifrån att köpa om det inte finns ett ekologisk alternativ och det är bananer, vindruvor och paprika (återkommer om detta också). Jätteräkor varken köper jag eller äter längre. Se filmen Anti scampi så kommer ni också att låta bli.

Jag försöker att undvika varor med allt för konstiga e-nummer. Om man tycker att det är svårt att hålla isär alla e-nummer kan man läsa mer på Äkta vara. Men om en vara är full av konstiga ämnen och har en väldigt lång innehållsförteckning, undvik den. Varför skall man stoppa i sig sådant som man inte vet vad det är.

I badrummet

Jag har börjat byta ut mina skönhetsprodukter mot ekologiska produkter fria från läskiga ämnen. Det här är dock det område som jag är nyast på och som är svårast för mig. Jag har till exempel problem med hårbotten och använder specialschampo OCH jag färgar fortfarande mitt hår. Men jag tänker att jag får ta en bit i taget. Det senaste tillskottet är en ekologisk mascara och en ekologisk ansiktsserie. Sedan är tanken att jag kommer jag att byta ut mitt smink efter hand det gamla tar slut.

Till lillkillen använder jag än så länge bara vatten och lute tvål när det behövs. Schampo, duschcreme och andra sådana produkter är helt onödiga för små barn.

Städning

Jag använder knappt några rengöringsmedel alls. Till golven är det såpa som gäller och så även när vi skall rengöra ugnen. Sedan jag upptäckte mirakeltrasan har jag helt slutat att använda fönsterputs. För tillfället är det bara WC-rengöringen som jag inte riktigt har tänkt på. Skall ta mig en titt på den inom kort. I övrigt är det vatten och blöt trasa som gäller. Det tar bort det mesta. När det gäller diskmedel och tvättmeddel använder vi enbart sådant som är märkt med Naturskyddsföreningens Bra miljöval. Och sköljmedel använder vi väldigt sparsamt. Jag har även fått galltvål av min mamma vilket skall vara väldigt bra. Jag har dock inte testat den ännu. Återkommer i frågan.

På samhällsnivå

Jag tycker att det är viktigt att vara en ifrågasättande konsument och jag brukar ofta maila till företag och påpeka om jag tycker att något verkar konstigt eller om jag vill fråga om något specifikt ämne. Jag brukar berömma personalen i de affärer det finns många bra ekologiska alternativ och fråga efter de produkter jag saknar. För om ingen frågar vet ju inte affärerna vad det är vi vill ha.

Lite mer rabiat och barnslig brukar jag vara i köttdisken då jag högt brukar gå och prata för mig själv och säga saker som ”Dansk fläskfilé, nä fy sjutton det vill jag inte ha!”. Jag har fått en del konstiga blickar men ibland tror jag att folk vaknar till lite när de hör sådant. Vi köper enbart svensk kött, helst KRAV-märkt och närproducerat.

Det här blev en lång text och jag vet inte om någon orkar läsa till slutet. Men jag lovar att återkomma med fler, kortare inlägg, med tips och tankar om hur man kan leva ett giftfriare liv. Håll utkik!