Gissar att det kommer att dyka upp ett och annat känt ansikte från bloggosfären.


Bild lånad från Sjuan

Jag kan rekommendera detta goda te. Ekologiskt är det också. Det gillas!

Den traditionella bilden av fattigdom har tidigare ofta hämtats från en lantlig miljö. En ny rapport från UNICEF visar att det växande antal barn som lever i städernas slumområden hör till de allra mest utsatta och missgynnade.  De är berövade de allra mest grundläggande rättigheterna när det gäller hälsa, utbildning och utveckling.

När städerna växer glöms barnen bort, och allt fler tvingas bo i fattiga slumområden utan sjukvård eller skola. Hundratals miljoner barn lever på detta sätt idag.

Jag stödjer UNICEF genom att vara ”Bloggare för varenda unge”. Genom att publicera detta bidrar jag till att förändra utsikterna för dessa barn. Hjälp mig genom att gilla och sprida detta inlägg. Har du en egen blogg? Bli bloggare ”För varenda unge” och lägg upp detta inlägg du också!

UNICEF arbetar för att förbättra livet för barn som får sina rättigheter kränkta varje dag.  De arbetar tillsammans med myndigheterna för att bland annat stärka hälsovårdssystem, bygga ut skolväsendet, sociala skyddssystem och förhindra att barn hamnar på gatan eller i tvångsarbete.

Läs mer på UNICEFs hemsida



Bild lånad från Unicef

Min blogg är lättsam. Rosa. Glad. Här skriver jag om roliga saker, visar fina foton och försöker bidra med sådant som gör vardagen lite roligare. Inga direkta tråkigheter här inte. 

Men ibland blir man berörd. Av saker som är allt annat än rosaskimrande. Av livet. Av hur orättvist det kan vara. Och man känner ett behov av att få skriva av sig. Och kanske, kanske bidra med något annat än kakor och inredningsbilder.

För ett tag sedan ramlade jag in på en blogg av en ren slump. Det visade sig att tjejen som bloggade var lika gammal som jag och även hon boende på Västkusten. Jag tyckte mig känna igen henne från min gamla gymnasieskola och likt mig var hon mamma till en liten pojke.  Mitt i livet, med framtidsdrömmar och en önskan om att få se sin son växa upp.

Idag såg jag hennes dödsannons i tidningen. 

Knappt 32 år gammal lämnade hon detta jordelivet, sin lilla son, make, familj och alla vänner. Allt på grund av den där förbannade skitsjukdomen som vi kallar cancer.

Tårarna rinner ner för mina kinder när jag läser på bloggen om ångesten hon kände när hon anade att döden lurade bakom dörren. Inte för sin egen skull, utan för sin sons. Att han kanske skulle bli tvungen att växa upp utan sin mamma. 

Jag kände dig inte Kristin. Men jag känner med dig. Din son, din familj och dina vänner. 

Jag har gett ett litet bidrag till Kristins insamling, Heaven is overrated. Gör det du med. Ge forskarna en chans att spöa skiten ur den här förbannade sjukdomen en gång för alla. Så att små pojkar och flickor slipper växa upp utan sin mamma.

Nu har vi beställt en mörkläggningsgardin till sovrummet. Efter ett himla letande hittade vi tillslut en fin och prisvärd från Rollodin.



Och lillkillen skall också få en till sitt rum. Den här kommer från Frapp och både maken och jag blev överförtjusta och aningen nostalgiska när vi hittade den.

När vi flyttade in i huset bestämde vi oss tidigt för att plocka ut garderoberna i sovrummet och sätta in skjutdörrar istället. På så sätt skulle vi skapa djupare garderober med mer plats. Vi hittade ett par jättefina skjutdörrar, Stockholm, från Skånska byggvaror som vi beställde. Vi kikade sedan runt på olika inredningar och kom ganska snart fram til att Elfa hade mycket fina lösningar men att de var ack så dyra.

Men när vi kikade på Ikea hittade vi deras inredning Antonius vilken påminner mycket om Elfa, dock till ett mycket, mycket bättre pris. Så det fick bli Ikea-inredning i vår garderob.
Så här såg det ut när vi började plocka bort garderoberna.


Och här har inredningen kommit på plats. Hyllorna längst till vänster inrymmer numera mina skokartonger. Dessa hyllor sågade vi til själva då den storleken inte fanns. Då vi vill ha så mycket kläder som möjligt hängande satsade vi på flera klädstänger.


Klart!
Enda sättet att fota hela väggen var att hoppa upp i sängen.

Jag hade väldigt goda och nyttiga intentioner i går när jag gick in på ICA. Här skulle köpas något gott. Och nyttigt. Fruktsallad kanske…

Väl vid fruktdisken hittade jag detta….Hallå! Vad i denna produkt klassas som frukt?

 

Om det blev frukstallad? Nä, jag har så dålig karaktär…. Ett helt paket kakor senare ångrade jag mig dock bittert. Köpekakor är ju egentligen inte ens särskilt goda…och skall det vara Ballerina skall det vara riktiga Ballerina….När skall jag lära mig…

...såg jag ut så här.

I går morse när jag satt på jobbet dök plötsligt en kollega upp med blommor och choklad till mig. Det hade nämligen kommit ett blomsterbud och frågat efter just mig. Först trodde jag att hon skojade men när jag hade öppnat paketet och läst kortet så visade det sig att det var min goa man som hade skickat dem.

Det var oväntat och otroligt uppskattat , jag svävade på små moln testen av dagen.

Wohooo...Leila öppnar webbutik i mars. Kan tänka mig att det kommer att finnas mycket fint att köpa där.

I dag har vi varit på Ikea och köpt garderobsinredning. Och lite annat också förstås.

I morgon skall vi göra det sista i sovrummet. Sedan är det klart!

Återkommer!

Vi är snart klara med vårt sovrum och då är det dags att ta tag i lillkillens rum. Så nu gäller det att hitta lite inspiration. Färgmässigt lutar det åt grönt och vitt, som jag har nämnt tidigare.



Bild lånad från Kvadratsmart

Härliga färger!




Bild lånad från Pinterest

Jag gillar verkligen hur man har använt en hel vägg bara till böcker, supermysigt.



Bild lånad från Pinterest

Så har jag äntligen varit hemma en dag med perfekt fotoljus. Tyvärr var det för kallt för att ta med lillkillen ut så jag fick fota det jag hade till hands inne istället.

Nu kryper jag upp i soffan med lite kvällslektyr.