Tack snälla ni för alla gratulationer. Nu har vi kommit hem från BB och det är jätteskönt att vara bland sina egna saker i sitt egna hem igen. Förlossning och BB vistelsen var dock kanon, snacka om fantastisk personal. På förlossningen hann vi avverka flera skift då vi kom in på natten och vår prins är född 16:07 på eftermiddagen. Men alla var helt underbara och att föda barn är helt fantastiskt. Kroppen besitter sådana krafter som jag själv inte hade en aning om att jag hade.

Och jag säger bara två saker: Andning och ryggslutsmassage! (Och så lite lustgas på det..) Dessa saker hjälpte mig igenom verkarna på ett mycket effektivt sätt. Lägg även till ett fantastiskt samspel med världens bästa make, vilket team vi var. Jag har alltid trott att min rekation på smärta skulle vara att jag skulle bli arg, svära och skrika massor av negativa saker. Visst skrek jag, men inte så mycket av smärtan utan mer av att man inte kan låta bli när dessa mäktiga urkrafter intar kroppen. Och jag hade grymt mycket hjälp av att jag hade läst på myckt om positivt tänkande, framförallt i Gudrun Abascals böcker. Läs dem om du skall föda, de ger grymt bra redskap inför en förlossning.

Bara att försöka tänka på att tänka ja, ja, ja istället för nej, nej, nej kan göra att du får en annan inställning. Att dessutom försöka var upprätt så mycket det bara går under värkarbetet och hela tiden tänka att varje värk är en värk mindre gör att man får en strategi för att ta sig igenom ett förlopp som man på förhand inte vet hur lång tid det tar. För min del tog det cirka två dygn från första värken tills han var ute men det kändes ändå inte olidligt. Om jag skall nämna något om myntets baksida så är det dock mer om hur man känner sig kroppsligen efteråt. Mörbultad, oförmögen att sitta och röra sig obehindrat samt andra mer eller mindre trevliga åkommor. Men återigen, kroppen är fantastisk och förhoppningsvis läker man snabbt.

Nu skall jag gå och pussa lite på världens sötaste bäbis. Partisk? Jag? Nä det kan jag väl inte tro :)