Jag är så trött. Trött på den hysteri som råder kring våra mammakroppar. Ännu tröttare är jag på denna ständiga tävlan om den perfekta kroppen och hur man lättast når dit efter en graviditet. På bloggar, i TV, i tidningar, ja överallt gäller det att visa upp sig och sin fantastiska kropp, helst dagen efter att man har fött. Den finaste komplimang man kan få är att det inte syns att man har fött barn.
Jag erkänner. Jag har själv bidragit till denna hets. Här på bloggen lade jag stolt upp en bild på vågens resultat den dagen som mammakilona var borta. Jag har även skrivit ett inlägg om hur många kilo jag gick upp och hur lång tid det tog innan de försvann. Som om någon egentligen bryr sig. Efter att ha pratat med några vänner visade det sig att flera av dem faktiskt kände sig stressade när de läste just dessa inlägg. Jag har alltså bidragit till att mina vänner har mått dåligt. Är det något att sträva efter? Svar nej.
Många hetsar för att bli som de var innan sin graviditet. Precis som många hetsar över att se ut som de gjorde för 10 år sedan. Men hej, en nyhet, kroppen förändras. Av tiden, av åldern och av graviditeter. Och det är bara ett bevis på att vi har levt.
Själv är jag fascinerad över att kroppen återhämtar sig så bra som den faktiskt gör efter en graviditet. Om brösten har blivit lite hängigare och magen lite degigare. Vad gör väl det? Jag har haft ett liv som växt fram inom mig. Ett extra hjärta har slagit i min kropp. Mitt barns hjärta. En liten människa har fått näring av och genom mig. Både genom graviditeten och genom amningen. Är inte det fantastiskt så säg? Och allt detta har lämnat spår i form av en kropp som är absolut lika vacker som förut. En kropp som bara har förändrats. Av en händelse som även förändrar livet. Till det bättre.
Jag har flera gånger blivit besviken när jag läst om kändisar som valt att lägga sig under kniven efter att de har fått barn. För att brösten har blivit för små, magen för slapp eller för att de helt enkelt inte är nöjda med sin mammakropp. Många gånger tror jag att de kanske inte var nöjda innan heller men nu finns det något ytterligare att skylla på. Lite extra ledsen blir man när man läser kommentarerna till andras blogginlägg om funderingar på att exempelvis operera brösten. Där hejas det på till tusen. Kommentarer som ”Gör det! Jag skall också operera mig när jag har fått barn” är vanliga. Och det är vi tjejer som uppmanar varandra till detta. Borde inte den gängse kommentaren vara ”Nej, gör det inte, du duger som du är!”. För detta opererande och fixande med våra kroppar signalerar nämligen just detta. Att du inte duger som du är. Att vi som väljer att acceptera och tycka om våra kroppar som de ser ut inte duger. Att vi borde anpassa oss till rådande ideal och fixa oss även vi. Jag vägrar att ställa upp på det.
Nej, de ideal som råder idag skapar och underhåller vi själva. Är det inte dags att ändra riktning? Att arbeta för ett ideal som inte innefattar att man måste reparera kroppen kliniskt efter en graviditet bara för att kunna visa upp ett perfekt yttre? Och det är du och jag som kan skapa det idealet. Genom att stötta varandra och visa att vi duger som vi är.
Var stolt över din mammakropp! Det är jag. För visst sjutton vill vi att det skall synas att vi har fött barn.
Skriver under på det!
Men sen förstår jag att du är stolt över din mammakropp, den är ju grymt snygg! Många får liksom snyggare kropp efter graviditeten än innan, hur går det ihop? Min kusin är sån t.ex. Hennes kropp efter första ungen fick mig att tappa hakan. Själv vet jag ju inte hur min kommer bli, men oavsett håller jag med dig. Och varför är det negativt att det ska synas att man fött barn? Det är ju världens grej!
Nu när jag är gravid är jag för en gångs skull UTAn komplex för min kropp, trots att jag gått upp snart 10 kg (och har 3 mån kvar), tuttarna läcker och låren har...vuxit. Jag är så stolt och glad över att bära på ett liv att allt annat bleknar. Jag hoppas att det kommer hålla i sig efter att sonen är född också!
Håller helt och hållet med! Även om jag förstår en del som opererar sig efter att de fått barn också. Har en tjejkompis som gick från en normal B innan graviditet till en AA efter amning... Inga kläder satt ju som de skulle... Men dessa "mommy makeovers" är ju bara sorgligt...
Men om det inte ens syns att man har fått barn då, ska man inte vara lika stolt för de då?
Om brösten fortfarande är fasta, magen är platt och man inte har en enda bristning. Det finns mammor som har så med, jag är en utav dom. Jag är stolt över min kropp och jag har samma rätt till att vara de som nån med hängbröst, degig mage och bristningar...
Bra skrivet inlägg!
Ja, vissa skulle gärna ta en degig och oformlig kropp bara man kunde bli med barn... Så jag hoppas att folk kan sluta klaga på så fjuttiga problem som att man inte ser ut som innan en graviditet.
Fint skrivet och så sant så sant. Nog kan man få vara stolt oavsett! Perfekt kropp el inte så är det ju ens egen. Vad man gör med den är var och ens beslut och man ska inte dras med i hetsen. Tycker jag :-)
Klokt och fint skrivet! Detta behöver så många få läsa, tänk vad vi kämpar och kämpar för dessa ideal! Och till vilken nytta? Vadå ska vi alla se likadana ut, lika spinkiga och vältränade? Nä vi behöver få detta inpräntat om och om igen, att vi duger som vi är och det ska synas att man levt ett liv! Rynkor, bristningar, häng och släng... Tänk vilket intressant liv man haft! :)
Håller med helt! Jag blir också ofta besviken på allt det här jämförandet, nog för att det är rätt mänskligt i grunden, men går man från början in med att det som har blivit förändrat är fel och anledning till att inte vara nöjd - ja då kommer man ju aldrig bli nöjd heller. Och ju mer man bloggar om vad man inte är nöjd med desto fler kommer börja reflektera över sina egna kroppar utifrån det, för särskilt storbloggare har ju ändå inflytande. Och det är trist att de inte förvaltar det bättre.
Det var det bästa jag läst på länge, hoppas det är okej att jag länkar till detta inlägg & lånar en bild!?
Bra där!
Visst skall man vara stolt över sin kropp hur den än ser ut och vad den än gått igenom. Den är en del av Dig och Du kommer, hur ogärna Du än vill, alltid att förändras med Dig och Ditt liv som Du lever!
Bra budksap där ! :)
Härligt!
Ett jättebra inlägg! Jag känner igen mig. Jag har fått många komplimanger ang. att jag "nästan ser ut som tidigare" bara några veckor efter födseln. Jag tror dock att denna hets liksom endera gör att folk överpresterad o kör sönder sig eller bara ger upp och sunkar ner sig. Blir liksom one way or another och inget mellanting.
Jag hetsar inte för att komma i jeansen och efter ett kejsarsnitt vill man ogärna ha något som gnager kring det område där snittet blivit lagt. Men man behöver bara för att allt inte passar/sitter bra gå i mjukisbyxor. Jag tror det handlar om att jobba med vad man har ang. utseendet. Ha på en fin scarf, lite mascara och så ser man fräsch ut vare sig man väger +10 kg sedan före sin graviditet eller om man är på samma ställe som man var före viktmässigt. Gäller liksom lite att gilla läget och sen göra det bästa av situationen. Få av oss klarar av att hetsbanta och att ta vara på en liten och ett hushåll och att dessutom göra det på ett hälsosamt sätt OCH hinna njuta.
Väl rutet!
Jag gillar det jag läser! :-)
man ska vara nöjd över att kroppen kunnat föda barn.
alla kroppar är fina. vad säger att smalt är finare än mulligt.
huvudsaken man är frisk
allt bra?
bloglovinbyte?
kram
Jag spånade själv på ett inlägg i ungefär samma tema idag... Jag ska skriva det också, det kommer! Jag tycker allt är en förbannad tävlan redan under graviditeten.. Det gäller att ha minst mage, kunna dölja den längst, orka och kunna jobba obehindrat längst, bara lägga på sig precis på magen, inte ha ont eller besväras av nåt, och sen gäller det att föda INNAN sitt datum och att ha en snabb lätt förlossning, och vidare sen se perfekt och oberörd ut efter att ha genomgått allt det där... Visst är alla fantastiska vidriga tävlingar intressanta? Å glöm för all del inte att den som köper mest och dyrast grejor vinner.. Eller?!
Klokt och bra skrivet, jag håller med till en stor del ;)
Underbart skrivet! Jag tycker det har gått för långt med utseendehetsen där det inte ens ska få synas att man fött barn. Inte bara kändisar utan många "vanliga" mammor pratar om att förstora brösten som krympt/sjunkit ner efter att ha ammat, få magen platt igen och en del har till och med gått så långt att de kan tänka sig intimkirurgi för att "rätta till" efter graviditet. Jag anser att om man inte har ont eller några fysiska besvär så är inget sådant nödvändigt.
Väldigt bra inlägg, vi måste ju inse att kroppen förändras och att det bara är naturligt. Inte som alla dessa supermammor som går ner alla kilon efter ett par dagar och där de inte syns att de fått barn! Klart man har rätt att gå ner kilona eller operera brösten till det man en gång hade men det ska vara för att man själv vill och att man mår bra av det, inte för någon annans skull :)
Fick min son för 5 veckor sedan. Innan han ens var ett dygn gammal hade jag fått 3 (!) kommentarer om min "eftermage"... inte en tanke på att magen varit stor och huden måste få tid att dra ihop sig. hade lust att skrika "pröva själv att dra en taggtråd fram och tillbaka i ditt underliv och försök sedan gå och och gör nr 2!
Tanken på att operera finns, den har varit där sedan jag vr 16 och doktorn sa åt mig att vänta tills det var över med barnafödandet. Men detta är för att förminska dem.
Håller helt med! Har man fått barn ska man njuta av det och känna sig stolt över vad man har presterat, oavsett hur kroppen ser ut efteråt.
Men å vad bra skrivet!! All borde vara stolta över sig själva. Fantastiskt vackert skrivet.
Såå härligt att läsa! Jag bröt t.o.m ihop över pressen att se ut som innan, den känns enorm! Precis som du skriver så känns de som att man helst ska se ut som innan dagen efter förlossningen! Vad är de för sjukt samhälle vi lever i??
Jag har genomgått en graviditet och är återigen höggravid och jag accepterar den jag är. Det är sorgligt om inte andra också kan göra de!
Klokt skrivet! Men ack så svårt ibland att efterleva ibland
Bra skrivet! Jag haller med. Fick barn för fem manader sen och jag förstar inte alls hetsen med att kroppen maste se ut som den gjorde innan. Jag gick visserligen ner alla mina kilon pa tva veckor, men kroppen är inte densamma men vad spelar det för roll? Det är ju det som är sa fantastiskt med livet att vi förändras, att vi aldras, att det händer saker och ting. Hur manga har tittat pa sina mödrars kroppar och tänkt: Usch vad hon ser ut, hon skulle behöva en Mommy makeover? Det är nog inte manga. De flesta tycker nog att deras mammor är vackrast i världen. Varför kan vi inte da tycka det om oss själva?
Vackert skrivet. Det är det vackraste i världen att ge någon livet. Är inte mamma själv, men skall tänka på detta själv när och om jag kommer till det stadiet. Tack för dina kloka ord!
Hej. Läste lite på din blogg. Och jag håller med om mammakroppen. Har tjejkompisar som hela tiden pratar om att bli så smala igen. Och att dem funderar på att göra om bröst mm. Jag tycker om tjejerna precis som dem är. Dem ska vara naturliga, det är finast.
Kram
Ja, visst är det fantastiskt när mammakroppen återställs igen. Naturen är fantastik! Fast ibland kan kroppen skadas på ett eller annat sätt under graviditeten. Läs gärna:
http://mammakliniken.blogg.se/2012/may/separerade-magmuskler.html
Såå härligt att läsa! Jag bröt t.o.m ihop över pressen att se ut som innan, den känns enorm! Precis som du skriver så känns de som att man helst ska se ut som innan dagen efter förlossningen! Vad är de för sjukt samhälle vi lever i??
Jag har genomgått en graviditet och är återigen höggravid och jag accepterar den jag är. Det är sorgligt om inte andra också kan göra de!
Jag tycker det här med mammakropp är väldigt upp till var och en. Jag tycker inte det är konstigt alls att vissa blir besvikna över hur kroppen blivit efter en graviditet, vill fixa, operera sig, gå ner i vikt osv. "du duger som du är" skitsnack enligt mig. Man ska inte känna att man duger, man ska vara nöjd med den man är och hur man ser ut!
Jag är höggravid nu, är i v 40, har gått upp ca 20 kilo och fått mycket bristningar på magen, brösten då jag innan var en strl 34. För mig är detta skitjobbigt! Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer gå ner mina mamma kilon men degig mage och bristningar. Att man skulle vara nöjd med det är bara enligt mig en tröst till sig själv...
Och stolt över att jag burit och fött mitt barn det kommer jag att vara! Men det är synd att kroppen kanske förändras till något jag inte vet om jag blir nöjd med.
Jag tycker det är jättebra att alla känner olika men för mig handlar det om vem jag är, att jag ska vara nöjd, inte att andra ska tycka att jag duger utan det är ju jag som lever med mig själv och ska trivas med hur jag ser ut...
Graviditet i all ära men det är synd att man kanske får självkänslan i bott efteråt även om man kommer värdesätta sitt barn högst i världen!
Jag tycker att hetsen över sin mamma kropp är helt upp till var och en.
Jag förstår fullt ut de som är missnöjda, vill gå ner sina extra kilon eller vill operera brösten om de nu blivit som två tomma tepåsar.
Är själv gravid i v 40 nu och har gått upp ca 20 kilo och fått en hel del bristningar på magen och brösten då jag var en strl 34 innan och växte till mig väldigt snabbt. Vikten tvivlar jag inte på att jag kommer gå ner men bristningarna och degig mage? Nej, fy!
För mig handlar det inte om att "duga", jag vill ju tycka om mig själv, känna mig attraktiv och vara nöjd med hur jag ser ut. Mitt utseende är ju en stor del av vem jag är och jag kan då inte förstå hur någon kan vara nöjd över en degig mage med bristningar?:/ det låter mer i mina öron att "trösta sig själv" ...
Oftast får man höra av andra att bristningar gör väl inget? Det kommer från de som inte själva fick några..!
Det här är bara vad jag tycker och känner, det är skönt att alla känner olika och att vi har olika krav på oss själva och hur vi vill se ut.
Jag kommer vara jättestolt över att ha burit och kunnat förda mitt barn, det kommer såklart vara mest värdefullt i världen för mig! Men bara för att jag blir mamma betyder inte det att jag slutar bry mig om hur jag ser ut, jag kommer träna hårt för att i bästa mån få tillbaka min gamla kropp, för att jag ska må bra och vara nöjd med mig själv, ingen annan!
Trodde ena inlägget inte publicerades därför blev det två, sorry! Må väl alla mammor!
Helt rätt skrivet!!
Jag har själv skrivit om min viktnedgång i min blogg. Och själv varit påverkad av att gå ner i vikt snabbt.
Idag tampas jag dagligen med att vara nöjd med mig själv, och ibland får jag ett infall om att jag måste skärpa mig för att få en snyggare kropp.
Sen går jag tillbaka till att vara nöjd med mig själv och blir förbannad på att jag inte alltid tänker så! Och på hur samhällets ideal ser ut idag. Och jag blir orolig över hur mina tjejer kommer att ha det om 10 år när de är tonåringar..
Vi behöver fler tjejer som tänker som du!
Det är helt naturligt att bry sig, varesig man har fött barn eller inte! Bloggar själv om min viktminskning efter gravidtet, jag mår bättre när jag kommer i mina kläder, men då ska jag alltså skita i det och låta mig själv tappa det fullständigt för att vara alla andra mammor till lags?! Skulle inte tro det!!! Nån som stör sig på mig för att jag tappat kilon, vilket jag fan har KÄMPAT för, så får väl de låta bli att gå in på min blogg, svårare än så är det inte..
Åh! Jag blir så himmla glad när man hittar ett sådant här inlägg mitt ibland allt annat som ibland fått en att undra vad fasiken man gett sig in i.
Är personligen snart bara i mitten av min graviditet och det må vara den första. Men med en kass förbränning och lite smärtor som gör motionerandet lite kinkit går jag upp mina "förväntade kilon" lite för fort. Men det känns skönt att veta att någonstans där ute finns det kvinnor som inte ser ner på en för att man "misslyckats med att dölja sin graviditet".
Jag är stolt över mina extra kilon och min knubbiga mage! För om det är vad som krävs för att få mitt barn till världen så öser jag gärna på lite till och låter det ta den tid det tar att dra sig tillbaka bäst det vill sedan.
Tack för det fina inlägget!
Jag tycker att du har rätt i att man ska tycka om sig själv som den man är. Men om man som jag får en hängmage efter att ha gått upp 30 kg i vikt enbart på magen, tycker att det är skit jobbigt, är det då inte lika fel att dömma mig då? Jag har opererat bort än 2,3 dcm hud från magen och mår nu äntligen bra igen. Efter 6 års lidande är det slut. Jag fick höra väldigt ofta innan "oj, har du bara fått ett barn och ser ut så där på magen?!?" och alla som inte fått barn har då sagt att så där kommer jag också att se ut sen. Det har de inte gjort.
Att titta ner och se nånting som man inte kan förstår hör till sin egen kropp är hemskt och jag tror inte att nån som dömmer en för att man vill göra nånting åt det vet hur det riktigt känns. Det betyder inte att jag älskar mina barn mindre än vad ni gör eller tiden de låg i min mage!
Well said!
Jag jobbar förvisso med mammaträning, men jag pratar aldrig om utseende och att få tillbaka sin gamla kropp och sådant med mina mammor, Jag fokusrar till hundra procent på att prata och jobba för en starkare och fungerande kropp. Utseendet är oviktigt i förhållande till funktion. Håller med om att det är en oerhörd stress kring det hela. Sedan an jag till 100% förstå och respektera att man vill gå ner i vikt, bli smalare om magen osv. Men det ska inte vara en stress...
Håller verkligen med dig.
Tycker mammakroppen är vacker. Ett resultat av något så fullkomligt underbart.
Jättebra inlägg!
Håller med fullständigt! Men ändå är det svårt att tänka så när man tittar sig i spegeln o tänker på hur man såg ut innan. Hade varit skönt om jag kunde acceptera det och som du skriver "Vilja att det ska synas att jag fött barn". Men jag skulle tyvärr helst inte vilja att det syns. Vill se ut som innan! Det går väl kanske över med tiden, men tills dess är det väldigt svårt att acceptera hur jag ser ut!
Ida - mamma - studier - träning
Jättebra skrivet! Dock väldigt svårt att tänka så när det gäller en själv. Tycker ju alla andra är jättefina men att man själv ser ut som en flodhäst ;) Nu vet jag att jag verkligen inte ser ut som någon flodhäst men jämför ju med hur jag sett ut tidigare när jag tränade som mest. Och just nu är jag ju långt ifrån magrutor ;) Men börjar mer och mer inse att jag aldrig mer kommer se ut så och det är faktiskt okej!
Jag är snarare trött på sådana här inlägg. För det kommer nästan alltid från folk som redan gått ner alla sina kilon. Du menar säkert väl, och jag dömmer inte dig som person för detta är det enda inlägg jag läst av dig.
Men att det ska vara sp fel med att vilja och sträva efter att se ut som innan man fick barn. Man kanske inte gör det, men om man inte vill så ska man inte behöva acceptera det. Jag tycker också det är hets i tidningar om Beyonce och Jessica Simspons och deras viktnedgång och har man dåligt självförtroende så blir man kansken påverkad av detta. Men är så trött på att allt ska vara så rosenskimrande efter förlossninge, att man får se ut hur man vill osv. Visst fan får man det, man får göra precis som man vill, man bryr sig nog mest om själv hur man ser ut för inte fasen känner jag en endaste person som egentligen bryr sig hur långt ner någons pattar hänger eller om någon har randig mage.
Men man ska inte skämmas för att man vill ha sin figur tillbaka, man ska stå för det man tycker och det är inte fult att faktiskt HA lyckats.
MissStorm
Klokt skrivet! Och jag håller med dig egentligen... Men som min kropp ser ut just nu efter graviditet känns en operation ändå inte så dumt... Fast jag vet ju att det kommer att bli bättre med tiden. Och det hängande skinnet på magen gör ju att ärret efter snittet inte alls syns... ;) Då är det värre med alla hemska bristningar efter att ha lagt på sig 0,5 kg vätska/dag under några veckor... Jag håller tummarna för att du har rätt i att kroppen återhämtar sig otroligt bra!
Kram!
Hejsan.
fin blogg du har.
jag har precis tagit upp mitt bloggande igen, kolla gärna in & läs lite.
obs, hela bloggen under konstruktion !
Hej,
Jo absolut jag håller med dig till hundra.
Många gånger spökar min självkänsla för mig som säger att jag borde tänka på vad jag äter men det värsta av allt är att jag insett att det egentligen inte är jag utan alla de "perfekta" kropparna man ser överallt och inte minst i bloggvärlden.
Jag blir arg på alla de andra som överdriver om sina dieter och allt tjafs kring mode och hur man ska se ut för att bära den mest dyra mode designade klänningen.
Då säger jag till mig själv hur fin jag är i precis vilken klänning som helst, det är personligheten som gäller hur man framhäver den, efteråt passar allt utan tvekan.
Stor kram
//carla
Tack för detta inlägg och dessa värmande ord. Har ömhet våndats av att se mig själv i spegeln, problemet är egentligen inte brösten, bristningarna... Utan den där hemska degmagen som jag inte fattar hur jag ska bli av med i nu har de gått 2 år sedan sonen föddes, så bättre än såhär blir de nog inte. Därför känns de skönt att läsa detta.
Hej! Säljer jättefina stickade converse och söta handgjorda mössor för små barn, besök min blogg för att se!:) Finns inte jättemycket kvar så först till kvarn!
Vad klokt skrivet! Ett mycket bra inlägg. Du hjälper fler till att våga bara stolta över sig själva precis som dom är. :-)