Ganska ofta känner jag att jag inte är någon vidare bra vän. Jag är dålig, för att inte säga urusel, på att höra av mig. Jag glömmer bort födelsedagar och om jag inte svarar på ett sms direkt är risken stor att det glöms bort och förblir obesvarat. Allt var så mycket enklare förr, när man gick i skolan och man sågs varje dag. Då, på den tiden, kunde man snabbt dra ihop hela kompisgänget bara genom att sprida ryktet att vi ses hemma hos mig ikväll. Alla kom. Ingen hade förhinder. Då var det inga dagistider som styrde, inga jobb som krävde närvaro eller annat som gjorde att det kunde gå evigheter mellan träffarna.

 

Jag minns att en vän sade till mig en gång, mitt under gymnasieyran, att passa på att njuta nu Erika. För det är bara nu som det kommer att vara så här lätt att umgås. Snart sprids vi för vinden och det kommer att vara svårt att samla hela gänget. Det var verkligen en mogen insikt och oj vad rätt hon hade. För numera är det en smärre vetenskap att få allas scheman att fungera för att man ska kunna ses.

 

Men ibland måste man verkligen sätta sig ner och boka tid, att skriva in i kalendern och avsätta tid även för sina vänner. Jag ska bli bättre på det. Jag måste bli bättre på det. Om inte annat kan man alltid hitta tiden till att lyfta telefonen (den bär man ju för sjutton med sig dygnet runt ändå) och ringa upp och fråga hur någon mår. Eller bestämma en dag då man ses på en lunch. Jag måste bli bättre på det. Jag måste bli en bättre vän. För även om man vet att vännerna alltid finns där så är det relationer som man måste vårda. För även om vi nu är utspridda och mitt uppe i familjeliv och karriär så ger det så oerhört mycket när man väl ses. Och någon kanske behöver få höra att man faktiskt finns där.

 

I dag fick jag äntligen chansen att träffa en av mina fina vänner. En vän som jag har saknat. Som det var alldeles för länge sedan jag träffade.  Och nu känner jag mig fylld av energi. Att jag dessutom äntligen fick möta hennes fina lilla dotter gör att jag går runt med ett leende på läpparna. För möten med vänner, det är kvalitetstid. Och första mötet med vänners barn, det är magiskt.

 

Jag passade även på att överlämna några presenter, bland annat i form av dessa tavlor. Jag har ju tidigare gjort sådana till min son och det var jättekul att få göra dem i en annan färg.

 

2-barns-mamman

Så sant som du skriver! Känner igen det så väl. Jag måste också bli en bättre vän.

Svar: Det är svårt det där. När dagarna och veckorna bara springer iväg. Och man är trött och egentligen ganska osugen på att ge sig iväg eller att umgås. Men där man väl gör det är det ju så himla mysigt och energigivande.
Kikan

Johanna

Du är ingen dålig vän, fining! Men absolut ska vi ses oftare! Vi börjar med en tur till er i sommar eller en lunch på stan om du är i faggorna! :-)

Kramar

Svar: Det låter bra vännen. Ni är välkomna och jag hör av mig så fort jag är i närheten :) Kram!
Kikan

Anna Granström

Och jag som tänker att du snarare är en sån där supervän som alltid hör av dig och kommer ihåg!! Jag däremot: ganska urusel. Speciellt just nu.

Svar: Eh...nä! Jag är skitkass. Önskar verkligen att jag vore en sådan där supervän...
Kikan

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress