Är det bara jag som tycker att det har blivit ett himla tränande i alla bloggar och sociala medier över huvud taget senaste tiden? Det är gymbilder, outfitbilder i träningstopp med bar mage, bilder på gymmet, statusuppdateringar om antal mil som har avverkats på kortast möjliga tid och ett himla fitnesande, 5:2 ätande, fitnesskampande och stressande. Nästan så att man blir lite trött…
Missförstå mig rätt nu. Jag har tränat större delen av mitt liv. (Visserligen i perioder och just nu är det väl lite si och så med det där). Och jag brukar också skriva i olika sociala medier om när jag har tränat och hur nöjd jag är med att ha klarat en viss sträcka på en viss tid osv. Men det är ju för att jag delar med mig av så himla mycket annat också. Bilder på kakor och sötsaker inte minst. Jag vill på något sätt tro att jag ger er en någon så när hyfsad balans. Och det är just den där balansen som jag saknar i vissa sammanhang.
Träning är jättebra. Att äta hälsosamt är också jättebra. Att ta hand om sin kropp är ännu bättre. Men jag är så nedrans trött på alla dieter och den där förbannade kvargen och de konstiga proteinpulver som många verkar äta och som framhålls som SÅ gott numera. Att käka en bit bröd är bannlyst för att inte tala om det hemska sockret som är likställt med gift.
Om jag äter för mycket sötsaker? I perioder blir svaret säkert ja. Jag försöker dock äta så ekologiskt jag kan och ta hand om min kropp och till vardags försöker jag att inte överkonsumera socker. Men att utesluta sötsaker helt och avstå från allt gott som finns är helt enkelt inte ett alternativ för mig. Det är därför som jag tränar och försöker att hålla igång. För att upprätthålla den där balansen. För att kunna njuta av livets goda men ändå inte missköta min kropp.Och jag vägrar gå runt och ha dåligt samvete om jag har tryckt i mig en godispåse.
Och visst, jag har också många gånger varit sugen på att slänga upp snygga bilder på mig själv i träningsbh på Instagram när jag har känt mig i lite extra bra form. Just för att få bekräftelse. Men varje gång har jag låtit bli. För jag vill på något sätt inte bidra till den där stressen. Den där stressen som handlar om att vi ska bedöma varandra efter utseende hela jäkla tiden. Tävla om vem som har plattast mage och smalast armar och vem som är duktigast och snyggast. Hetsa varandra till att gå till gymmet fem gånger i veckan för att man måste se perfekt ut. Inte för att må bra.
Många menar att de enbart blir inspirerade av att se bilder på folk som är vältränade och så kan jag också känna periodvis. Men när nätet svämmar över av bilder på spänniga bilder i minimala träningskläder, bara magar i kombination med bilder på proteindrinkar, ja då vet jag inte om jag blir inspirerad längre eller påverkad på ett negativt sätt. Påverkad att än mer hetsa över kroppen, hur den ser ut och få ångest över att inte jag har tillbringat sex av veckans sju dagar på det där gymmet utöver att jobba, hämta och lämna på förskolan, umågås med nära och kära, sköta hemmet och fixa allt annat som ska hinnas med under veckan.
Så hur känner ni? Blir ni inspirerade eller stressade av alla bilder på vältränade kroppar i minimala träningskläder som numera poppar upp överallt?
Ellen
Nja, tycker nog det blir lite för mkt av det...men säger som ovan person - beror lite på vem det handlar om. Sen kan det bli för mkt av det goda också. Lite blandat är bra.
För min del är det nog så att det beror lite på vem det är som lägger upp bilden. Om det är en vän som jag vet har tränat hårt för att nå sina mål och bara är stolt över sin prestation utan att vara spännig så blir jag peppad och glad, annars mest stressad.