I kväll har jag suttit och tillverkat julkort. Jag har gjort egna julkort i ganska många år nu och jag har skickat julkort sedan typ högstadiet. Jag tycker att det är en väldigt mysig tradition och jag älskar själv att få dessa hälsningar när julen närmar sig. Jag har dock fått en del syrliga kommentarer genom åren som handlar om hur jag som är så miljövänlig kan förespråka julkort med tanke på miljön. Och visst, det går det åt mycket papper, leder till mycket sopor om de kasseras och inte återvinns och det blir ökade transporter. Men jag har aldrig påstått att jag är 100 % miljövänlig men däremot gör jag så gott jag kan. Och jag har valt att göra så otroligt många andra kloka val och vill nog ändå våga påstå att jag lever bra mycket miljövänligare än många andra. Så att skicka en hälsning till jul, en handling som förhoppningsvis skänker lite glädje, är något som jag tycker känns helt okej. Själv har jag jättesvårt att göra mig av med julkort jag har fått och har massor av kort sparade som jag har fått genom åren. Jag skulle själv heller aldrig slänga ett kort som någon har suttit och pysslat ihop då jag vet hur mycket tid och tanke som ligger bakom ett sådant. Och jag brukar sätta in de fina barnjulkorten som vi får i album då det skulle kännas helt fel att slänga bort ett sådant. Men om jag skulle slänga något mindre personligt kort så skulle jag självklart inte lägga det i soporna utan ta med det till sopsorteringen tillsammans med allt annat jag så nitiskt sorterar.

Sedan har vi det här med barnjulkort. Jag vet att många ogillar dessa ständiga tomteluveprydda kort på folks barn som dyker upp varje år men själv älskar jag dem. En hel del av de gamla vänner som jag får julkort ifrån ser jag inte så ofta och än mer sällan ser jag deras barn. Därför tycker jag att det är jättekul att se dem i alla fall en gång om året och inte gör det något om de är tomtar, pepparkakor eller monster bara de själva vill. Själv delar jag ju inte med mig av några bilder på mina barn i sociala medier men då jag är precis lika stolt över mina knoddar för det tycker jag att det är lite extra roligt att skicka bilder på dem till nära och kära varje jul. Jag tycker ju även att det är väldigt roligt att fotografera och vill gärna att korten ska bli så stämningsfulla och mysiga som möjligt. Men det måste så klart vara på barnens villkor också. Jag skulle aldrig tvinga mina barn att vara med och den dagen någon av dem säger nej så kommer jag att respektera det fullt ut. Och visst, de är så små än så länge så de vet ju inte riktigt vad de ställer upp på men fyraåringen som har en väldigt stark vilja tycker än så länge att det är jättekul att se hur julkorten blir. Sedan är det ju så klart ganska svettigt när bilderna väl ska tas men det vet ju alla som någon gång har fotat barn att det inte är helt enkelt.

Och vill man inte pyssla ihop egna kort finns det ju en hel del fina att köpa där en del av vinsten går till bra saker. Eller så kan man göra egna av sådant som man har hemma. Den dagen mina knoddar inte vill vara med kanske jag skulle ta och göra något återvinningsprojekt av alla de kort jag sparat genom åren. Det jag egentligen vill ha sagt är att alla gör som de vill men jag tänker i vart fall inte ha dåligt samvete över mitt val att skicka julkort varje år.