Onsdagar, som jag älskar dem. Att få vara hemma med kidsen utan att ha en tid att passa. Att kunna gå i pyjamas hur länge vi vill och mysa i soffan med täcke samtidig som det ljusnar utanför. Att veta att det är helt accepterat på jobbet att vara föräldraledig en dag i veckan och att det är många med mig som är det. Att få mer tid med barnen, även om de ibland kör slut på sin mor med sin energi och sina påhitt. Att få en dag av återhämtning (nå ja, vi snackar kanske inte vila direkt) mitt i veckan utan några större krav. Att det faktiskt känns helt ok att låta barnen se lite för mycket på tv eller padda en dag då och då när de ju har fullt upp veckans andra dagar och också är i behov av att slappa. Att få vara här och nu, mitt i veckan, mitt i vardagen, mitt i livet.