När maken fyllde 40 tidigare i år fick han en resa till Väderöarna av mig. Och den här helgen var det dags att ta ut presenten. Att ge bort en upplevelse är ju himla trevligt när man kan bjuda med sig själv och vi fick verkligen en trevlig tur.
 
Jag ska spamma er med massor av bilder inom kort men jag bjussar på några från fredagskvällen då jag råkade fånga en gast på bild. Är det möjligtvis en kaptensfru som spanar efter sin makes skepp vid horisonten? Många skepp har råkat i sjönöd utanför Väderöarna genom åren. Eller kanske troligare en lotshustru som oroligt väntar på att lotsfolket ska komma åter efter att ha gett sig ut på det stormiga havet för att rädda skeppsbrutna.
 
Det här är verkligen en plats som triggar fantasin och det är inte svårt att känna historiens vingslag bland klippor, skär, inristningar i berg och genom att titta ut över det vidunderliga havet.
 
 
 
 
Att se solen sjunka ner i horisonten och både somna och vakna till vågornas ljud, det är verkligen rogivande.
 
 
 
 
Men jag förstår så klart att det som vi ser som semester och några dygns återhämtning idag, var ett slitsamt liv för dem som levde på ön förr i tiden. Det var ju knappast badtunnebad och bastuhäng som de ägnade sig åt på dagarna. Att ägna en stund åt att tänka på den som levt på en plats före oss tycker jag är en viktig del av att resa. För vi är väldigt sällan först på en plats, tvärt om har många passerat innan oss.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress