Ni är många som har undrat hur det har gått med min eventuella skådespelarkarriär. Och jag kan säga att jag själv också har undrat då det döjde innan jag fick svar. Jag var ju på två provspelningar och fick veta att jag var en av favoriterna till den huvudroll som skulle tillsättas. Men i veckan fick jag dock beskedet att jag inte lyckades hela vägen fram. Utan föll på mållinjen.
Jag fick dock ett så himla fint mail från regissören som gjorde att jag faktiskt inte blev så besviken ändå. Det löd så här:
"Castingen har varit komplex med många roller att tillsätta och kombinera, och vårt beslut beror mycket på vilka som vi tycker passar bäst med vilka. Så i den processen föll du tyvärr bort, trots att du gjorde en väldigt bra casting. Jag och mina kollegor är imponerade av ditt spel, framför allt din komiska tajming och din förmåga att improvisera. Vi sparar dina kontaktuppgifter och hör kanske av oss för andra provspelningar i framtiden!"
Att över huvud taget få komma på provfilmning, bli återkallad och att sedan få så fin kritik. Ja det räckte mer än nog för mig. Och jag är av åsikten att saker sker av en anledning och det var helt enkelt inte meningen att jag skulle få just den här rollen den här gången. Kanske kommer det fler chanser, kanske öppnas andra dörrar efter det här. Vem vet...
Jag är även väldigt positivt överrraskad över att jag blivit så bra bemött under hela processen. Både av regissören och resten av teamet. Man har ju hört talas om den hårda och kalla filmbranchen men det här var något helt annat. Väldigt vänligt, omhändertagande och kul.
Jag blev även påmind om hur roligt jag tycker att det är att skådespela, något som jag höll på väldigt mycket med när jag var yngre. Jag har alltid älskat att spela teater och att vara med på film. Men genom åren har det intresset lite fallit i glömska då annat tagit vid. Men det kanske är dags att faktiskt göra något av det igen. Om så bara helt amatörmässigt.
Jag måste ju för sjutsingen få utlopp för min komiska tajming och förmåga att improvisera om inte annat. För när du inser att du har talanger som du inte visste att du hade vid närmare fyrtioårs ålder, ja då är det ju synd att inte nyttja dem.