Härom dagen passade jag på att ta en liten lunchpromenad i skogen. Och det finns ju inget bättre än att komma ut och få andas lite frisk luft och lyssna till trädens sus. Jag måste verkligen bli bättre på att gå ut och få dagsljus varje dag för det gör så gott.
Då jag jobbade hemifrån blev det en tur i "våran" skog och jag gick upp till stenåldersboplatsen som vi hittade för ett tag sedan. Eller boplats och boplats men vi hittade tre flintavslag och för att det ska kategoriseras som boplats ska det enligt definition vara fem avslag eller fler. På grund av snön hittade jag inga fler så vi får kika vidare när det blir mildare.
Jag hade en bild framför mig att jag skulle fota i strålande sol och gnistrande snö. Men den dag jag hade möjlighet att passa på att fota på lunchen var det så klart gråväder och plusgrader. Jämngrått med andra ord...
Men det var ändå ganska fint när jag kom upp på toppen. Det ljusa som ni ser i bakgrunden var på stenåldern en brusande fjord då havsnivån var mycket högre. I dag är det E6 som slingrar sig fram där ner.
Att traska i skogen i långkjol är inte direkt praktiskt men jag fick en känsla för hur det var förr i tiden när kvinnorna alltid gick i långa kjolar och det kändes lite fint på något sätt. Jag älskar att fundera över människor, (framförallt kvinnor) som har gått här före oss, vad de tänkte på och hur de levde. Det ger perspektiv.
Ett lanskap där dåtid möter nutid....
Min outfit för dagen bestod av en ulltröja, kjol och halsduk från second hand. En mössa jag har haft i många år och de loppisfyndade vantarna jag skrev om härom dagen.
